hannaslillaliv.blogg.se

Så var det då midsommarafton idag. Samt min och Trisses första "semesterdag". Vi brukar säga att vi har åtta veckors semester varje år, förutsatt att det godkänns av oss båda två. Men någon "riktig" semester är det tyvärr inte tal om då mitt liv som svårt kroniskt multisjuk fortsätter utan paus och Trisses hundliv också det fortsätter utan paus. Jag är i extremt stort behov av paus från livet som sjuk, men någon sådan paus går tyvärr inte att få.

Lille semester-firaren ligger och sover på mina fötter. Skönt att han har uppdraget att värma dessa blålila isbitar till fötter! ❤️

Idag är det midsommarafton. Jag hade ingen regelrätt frånvaro-attack igår, men någon form av lättare variant. Jag minns lite från igår morse och förmiddag men så gott som ingenting från eftermiddagen och kvällen. Det är så jobbigt att få dessa minnesluckor. Jag känner mig helt dement, helt korkad. Det är roligt alls. Jag vet att jag är väldigt lyckligt lottad som har min familj som tar hand om mig. Men det ändrar ändå inte det faktum att det är extremt jobbigt att bli så förvirrad och få minnesluckor.

Jag känner mig spillrad inför dagen. På ett sätt försöker jag intala mig själv att det är en rolig dag idag. En dag som ska fyllas med skoj och sol och god mat. Och andra sidan ska det visst bli regn och något skoj är det inte tal om för mig för jag orkar helt enkelt inte ha roligt. Jag hoppas att jag orkar vara med och äta, antingen sill och potatis på dagen eller grillat på kvällen, och jag håller alla tummar jag har att jag får en så okej dag som möjligt idag. Utan "extra" yrsel och värk, utmattning och förvirring, trots att jag duschade och tvättade håret igår. Det är ändå midsommar och min och Trisses första semesterdag. Är det då för mycket begärt att få en okej dag? Ja, det är nog det, är jag rädd...men hoppas går ju alltid...