Här kommer lite fler bilder jag tog igår under den stund jag var med och firade midsommar. Förutom en bild som pappa tagit, det är den på mamma, tog jag de andra bilderna. I och med bloggen har jag fått ett nytt intresse för atr fotografera. Det blir mest bilder på hundarna, hästarna och blommor och jag fotar enbart ned min telefon, vilket jag vet är "förbjudet" enligt många fotointresserade. Men det är det jag har energi och tekniskt kunnande till. Och enligt mig är mobilkamerabilder bättre än inga bilder alls! Så varsågoda att ta del av mitt korta men intensiva midsommarfirande igår!
Jordgubbar är ett måste både på midsommar och sedan på resten av sommaren! Finns det något som säger sommar mer än jordgubbar?! Jag har nyss lärt mig tycka om jordgubbar, förra året tror jag det var som jag kunde uppskatta att äta jordgubbar för första gången i mitt liv. Dessvärre är jordgubbar väldigt allergena så jag får klåda på läpparna och i munnen av jordgubbar, därför äter jag inte det mer än någon enstaka väldigt sällan. Typiskt när jag precis lärt mig äta det!
Värdarna och värdinnorna, alltså de vi var bjudna till igår, fick några olika presenter i form av blommor och något bubbligt att dricka. Det uppskattades säkert!
Det var dukat långbord, fint och mysigt med massa god mat! Jag tror ingen av oss gick hungriga därifrån! Jag tycker verkligen om sill och potatis och i stort sett allt annat som serveras vid påsk, midsommar och jul (det är ju nästan likadant, mycket av det). Förutom snapsen då. Det hoppar jag över helt...!
Här är hon, mitt allt, mina 50 %. Min fru, bästa vän och älskade tvilling. Lina. Lika vacker på insidan som på utsidan.
Jag kunde helt enkelt inte låta bli att bekanta mig med och fotografera pionerna! Vita och vackra stod de där och doftade gott och fångade mitt intresse snabbare än kvickt. Pioner är livet! Pioner är liv.
En något suddig bild, men det är pappas fel och inte mitt eftersom det var han som tog bilden! Detta är min älskade mamma. Den vackraste kvinna jag vet. Hon är verkligen allt man kan önska sig, både som mamma, som vän, som privat sjuksköterska, förstaklassig rådgivare och nu även som "personlig assistent" för mig. Det känns tufft för mig att hon nu tvingats anta den rollen, men livet ändras och som en familj som älskar varandra tar vi hand om den som behöver hjälp. Jag önskar att jag inte behövde hjälp men nu är ju situationen som den är och än har inte jag/vi kommit så långt att vi ansökt om en "riktig" personlig assistent till mig. Det är på gång, men tar tid. Både rent praktiskt men också för mig att acceptera att jag behöver den hjälpen. I vilket fall som helst så älskar jag henne, min vackra mamma, så mycket!
Jag inser nu att varken pappa eller jag fastnade på bild. Vi stod bakom kameran och inte framför och det är så jag trivs bäst. Men jag bjöd ju faktiskt på en selfie- tänka sig- igår kväll. Inte illa för att vara jag! Trisse fastnade på två bilder och de visade jag igår de med. Hoppas alla fina läsare fick en okej dag igår och att ni inte straffas för hårt idag, ni som är sjuka alltså. Ni som är bakis på grund av för mycket alkohol igår tycker jag inte synd om. Jag straffas alldeles för hårt, men det var ingen överraskning. Och jag ångrar inte att jag tvingade mig själv att delta en stund igår. Det är alltid lika härligt att få LEVA en liten stund. Låtsas vara halvfrisk och inte vara helsjuk för ett litet tag. Och tack vare bilderna från igår bär jag med mig minnen och det gör att det känns lättare att ta straffet idag och kommande dagar.
Haha men gud jag trodde att det var du som satt där i stolen först! Så himla lika ni är.