...gick bra, måste jag säga. Jag var väldigt nervös innan vilket jag inte brukar bli ens vid vanliga blodprover och sättning av PVK osv men inför den fruktade LP:n var jag väldigt nervös. Det går inte att säga annat. Tack vare en väldigt duktig och snäll narkosläkare, som jag fick förtroende för direkt, gick det hela väldigt lugnt och stillsamt. Den förtroendeingivande narkosläkaren var den som utförde själva undersökningen, alltså satte in nålen i ryggen och lät ryggvätska droppa ut i ett provrör, och den som höll koll på medicineringen och statusen av mig var en äldre, mycket erfaren annan narkosläkare. Bara narkos-folk överallt! Och så sjuksköterske-mamma. Fast hon var såklart med i egenskap av mamma och inte sjuksköterska.
Först fick jag en genomskinlig vätska i PVK:n som var en blandning av lugnande preparat. Bara det hade räck för att lugna ner de allra flesta riktigt ordentligt, men jag kände ingenting. Så då bytte den äldre narkosläkaren sprutan och gav mig narkosmedel, alltså ett mycket starkare medel. Först lite som jag blev väldigt trött av några sekunder men på några ögonblick piggnade jag till och då gav han mig en högre dos som satte mig i lätt narkos. Tydligen sa den äldre, narkosläkaren som gav mig mediciner att "ja hon hade rätt, hon är väldigt tolerant" med tanke på mängden narkosmedel det krävdes för att sätta mig i lätt narkos. Mamma nickade oroat på huvudet och berättade för mig efteråt att hon nästan blev rädd att mängden narkosmedel jag fick skulle påverka min andning. Men inte då. Jag andades på så bra och sov så fint genom hela undersökningen.
Sedan höll inte narkosmedlet längre än att jag var vid fullt medvetande, alltså fullt "med" och vaken när jag kördes upp till avdelningen i sängen igen. Så om jag inte visste det förr, vilket jag ju gjorde, så har jag verkligen fått bekräftat för mig hur tolerant jag verkligen är och hur snabbt min kropp "förbrukar" dessa starka medel och behöver mer för att bibehålla dess effekt. Det var nervöst innan, men nu är LP:n avklarad och tänk! Jag överlevde det med! ;) Bara att invänta svaren. Ska bli mycket intressant att se vad dem visar. Eller snarare OM de visar något. Jag tror faktiskt inte det.
Så skönt att LP:n gick bra och att du hade så bra läkare som gjorde undersökningen : ) Hoppas att du ska kunna få något svar och att du därefter också ska kunna få någon behandling som kan få dig att må lite bättre. Ta hand om dig och vila nu från allt tufft du utsatts för. Många varma kramar <333