hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Lumbalpunktionen igår...

...gick bra, måste jag säga. Jag var väldigt nervös innan vilket jag inte brukar bli ens vid vanliga blodprover och sättning av PVK osv men inför den fruktade LP:n var jag väldigt nervös. Det går inte att säga annat. Tack vare en väldigt duktig och snäll narkosläkare, som jag fick förtroende för direkt, gick det hela väldigt lugnt och stillsamt. Den förtroendeingivande narkosläkaren var den som utförde själva undersökningen, alltså satte in nålen i ryggen och lät ryggvätska droppa ut i ett provrör, och den som höll koll på medicineringen och statusen av mig var en äldre, mycket erfaren annan narkosläkare. Bara narkos-folk överallt! Och så sjuksköterske-mamma. Fast hon var såklart med i egenskap av mamma och inte sjuksköterska.

Först fick jag en genomskinlig vätska i PVK:n som var en blandning av lugnande preparat. Bara det hade räck för att lugna ner de allra flesta riktigt ordentligt, men jag kände ingenting. Så då bytte den äldre narkosläkaren sprutan och gav mig narkosmedel, alltså ett mycket starkare medel. Först lite som jag blev väldigt trött av några sekunder men på några ögonblick piggnade jag till och då gav han mig en högre dos som satte mig i lätt narkos. Tydligen sa den äldre, narkosläkaren som gav mig mediciner att "ja hon hade rätt, hon är väldigt tolerant" med tanke på mängden narkosmedel det krävdes för att sätta mig i lätt narkos. Mamma nickade oroat på huvudet och berättade för mig efteråt att hon nästan blev rädd att mängden narkosmedel jag fick skulle påverka min andning. Men inte då. Jag andades på så bra och sov så fint genom hela undersökningen.

Sedan höll inte narkosmedlet längre än att jag var vid fullt medvetande, alltså fullt "med" och vaken när jag kördes upp till avdelningen i sängen igen. Så om jag inte visste det förr, vilket jag ju gjorde, så har jag verkligen fått bekräftat för mig hur tolerant jag verkligen är och hur snabbt min kropp "förbrukar" dessa starka medel och behöver mer för att bibehålla dess effekt. Det var nervöst innan, men nu är LP:n avklarad och tänk! Jag överlevde det med! ;) Bara att invänta svaren. Ska bli mycket intressant att se vad dem visar. Eller snarare OM de visar något. Jag tror faktiskt inte det.

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Katarina
skriven :

Så skönt att LP:n gick bra och att du hade så bra läkare som gjorde undersökningen : ) Hoppas att du ska kunna få något svar och att du därefter också ska kunna få någon behandling som kan få dig att må lite bättre. Ta hand om dig och vila nu från allt tufft du utsatts för. Många varma kramar <333

Svar: Väldigt skönt! Är så tacksam för det! Skriver om svaren jag fått lite senare. Nu vilar jag hela tiden. Är fullkomligt körd i grus men feber som t o m ger utslag på termometern- då är ME-febern illa! :( Tack snälla rara du <3 Många varma kramar <333
Hanna Andersson

2 Grethe Hagen
skriven :

Åååååh så godt å se at du fikk nok bedövning!!! 💙💙💙💙💙💙 Lille venn, dette er mye for din lille kropp, vet du er vant med sånt, men likevel.. Jeg går inn på bloggen din sikkert minst 50ganger om dagen for å se hvordan min elskede lille venn Hanna har det!! 💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙 Som sagt, du har et STOOOOOOORT plass i mitt hjerte 💘 💘 💘 Varm klemz fra Grethe 💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙

Svar: Det var såå skönt att bli lätt sövd och vara helt omedveten om vad som försegick där bak i ryggen! Det är väldigt mycket för min kropp. Trots att jaf är van är det en enormt påfrestning och det känns och märks hur sliten kroppen är nu. Du är så himla gullig, Grethe! Tack för ditt stöd, det är ovärdeligt! 💙💙💙💙💙💙💙 du ska veta att du har en STOR plats i mitt hjärta. För det har du verkligen! ❤️❤️❤️❤️ Varma kramar och kärlek till dig, finaste Grethe! ❤️❤️❤️❤️
Hanna Andersson

3 Nilla
skriven :

Vad skönt att det gick bra. Jag har tyvärr ingen bra erfarenhet av LP men tror jag hade otur med läkaren. Kram

Svar: Väldigt skönt! Nej men usch då :( Så tråkigt. Kan vara så. Vilken läkare man får kan verkligen ha stor betydelse. De två jag hade igår var toppen, är så tacksam för det! Kram
Hanna Andersson

4 Heléna
skriven :

Så skönt att det gick bra!!! Helt otroligt hur tolerant din kropp är och kan förbruka så starka medel! Undrar hur det kommer sig att din kropp reagerar som den gör? Jag hade säkert tuppat av om de hade utsatt mig för det som du behöver genomgå <3 Många stora kramar världens finaste Hanna <333

Svar: Väldigt skönt att det gick bra! Ja, min kropp är verkligen helt galet tolerant! Bra fråga. Det hade du kanske, men du är så stark du med <3 Dessutom var jag ju avtuppad jag med! Kontrollerat avtuppad ;) Många stora kramar världens finaste du <333
Hanna Andersson