hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, fyra diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Lättare att GE UT än att TA IN information!

Jag får ganska ofta kommentarer, ibland anonyma och ibland med namn, som är ganska elaka. Personer som ifrågasätter, eller snarare talar om för mig att jag inte är sjuk om jag kan blogga. Exakt så skriver de. Att om du nu kan skriva två gånger om dagen måste du kunna arbeta. Jag publicerar inte dessa kommentarer här på bloggen då de sårar mig. Liknande kommentarer på Facebook kan jag inte ta bort utan de är där de är och jag försöker svara så gott jag kan. Dessa kommentarer gör mig ledsna, dels för att de är så extremt korkade. Men också för att någon (väldigt många) på allvar tror att jag skulle fakea en sjukdom. Inte vilken sjukdom som helst heller utan ME. En svår neurologisk sjukdom som tagit mitt gamla liv från mig. Nej, fy så ledsen jag blir av de kommentarerna.

Jag får värre kommentarer än så, vissa kan helt enkelt inte låta bli att spy galla över folk de inte känner. Har jag någon gång tagit en fika med en vän, och självklart så oundvikligt blivit sämre efteråt, får jag läsa att jag ju inte kan vara sjuk som kan fika. Men vad är det för kommentarer?! Samtidigt läser jag på andra bloggar som jag slaviskt följer och fastnat för att jag är sjuk "på riktigt", till skillnad från vissa andra som påstår sig ha ME. Jag blir så trött...

Fram tills igår har jag inte vetat hur jag ska svara på dessa elaka kommentarer. Elaka kanske är att ta i, enligt vissa, men för mig som får ta emot denna okunskap och denna ignorans och detta löjliga beteende som det är att kommentera anonymt känns det elakt. Jag förstår också att folk undrar hur det kommer sig att jag kan blogga, skriva inlägg två gånger om dagen, när jag inte ens kan läsa en rubrik i tidningen och än mindre ta in information, delta i ett samtal på ett vettigt sätt och finna de rätta orden. Det verkar ju konstigt. Det kan jag förstå. Men svaret är att det inte är konstigt, det har en naturlig förklaring. Min läkare satte så bra ord på det igår. Här kommer förklaringen till varför jag kan blogga samtidigt som jag är så svårt sjuk som jag påstår att jag är. För svar ja, det är jag. Jag skulle aldrig ljuga eller ens överdriva gällande hur dåligt/hur sjuk jag är.

När jag skriver blogginlägg kommer texten från hjärtat. Orden finns lagrade i mitt ordförråd, det gäller "bara" att släppa fram dem. Det är inte så bara utan tar massor av energi det också, men det går. Mina bloggtexter tar tid att göra, oftast skriver jag mitt i natten då allt är tyst och mörkt och hjärnan får den lugn och ro den kräver för att kunna arbeta, för att kunna GE UT information. Men när gäller att TA IN information är det en annan femma. Då kommer texten/orden snabbt och min hjärna tvingad tänka fort. Minnas vad som står/säga samtidigt som orden ska sorteras och dess betydelse ska översättas till mening. Det blir en oerhörd ansträngning för min trötta hjärna. En ansträngning den ofta inte alls klarar av. Allt som oftast är det dessutom andra intryck som kräver hjärnans uppmärksamhet. Ljud i bakgrunden, text i tidningen runt om rubriken, flera som pratar samtidigt osv osv. Då kan min hjärna inte sålla och informationen studsar ifrån mig och tas inte in. Men när jag skriver får hjärnan tid på sig, orden finns där redan, redo att komma ner i skrift och jag ser till att alltid ha mörkt och tyst omkring mig när jag skriver. Annars går det inte.

Så det är alltså så här det funkar. Jag är alltså inte frisk eller mindre sjuk bara för att jag klarar av att skriva under lugna, stilla förhållande två gånger om dagen. Jag har lärt mig hur jag ska göra för att kunna skriva och hur jag ska få min hjärna att tolerera det arbete som skrivandet innebär. Hur jag ska få den att ta IN information är däremot inte lätt. Allt som kommer utifrån och in är så mycket mer komplicerat än det som kommer inifrån och går ut. Så är det med det.

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Lena
skriven :

Hej Hanna Jag känner inte dig. Jag har hittat din blogg genom en facebookgrupp,som vi båda är med i. Jag beundrar dig för din styrka att kämpa även att du är så sjuk och att du kan glädjas över småsaker, saker som är självklara för de som är friska. Roligt att du klarar av att skriva, för det är viktigt att ha något att fylla ut sin tid med när man ligger och inte kan göra så mycket. Kram

Svar: Hej Lena. Trevligt att du hittade hit, hoppas du är här för att stanna <3 Tack så mycket, vilka fina ord! Det uppskattar jag verkligen att du säger till mig <3
Det är lättare för mig att skriva än att t ex läsa eller lyssna på någon som pratar som är supersvårt. Så jag är tacksam att jag kan skriva. Men det mycket energi, men det får det vara värt. Jag bara måste skriva! Trots att många tyvärr inte unnar mig det :(
Kram
Hanna Andersson

2 Grethe Hagen Sundbom
skriven :

Lille söte vakkre vennen min 💙💙💙💙💙💙💙💜💜💜💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💜💜💜💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💜💜💜💙💙💙💙💙💙💙💙 Varm o kjärlighetsfull klem fra meg 💜💜💜💜💜💜💜 (har ikke ord for å tröste deg lille venn, i alt det negativa du får ta imot) Blir sååååå sint på dine vegne!!!!

Svar: Kära Grethe! Tack för din fina kommentar och tack för alla dina hjärtan och kramar! Jag skickar lika många kramar och hjärtan till dig <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3
Hanna Andersson

3 Netti Starby
skriven :

Vad tråkigt att du får sådana kommentarer och jag fattar inte hur folk kan göra så mot dig? Så himla onödigt och jag förstår att du blir ledsen. Att få skriva av sig är liksom terapi för själen och det är sjukt att folk inte förstår det. Bra att du lyfter det här och många kramar från mig! <3

Svar: Ja, väldigt tråkigt. Nej, det förstår inte jag heller. Men det är så mycket här i världen man omöjligtvis kan förstå sig på. Dumt folk är en sån sak! Ja, det är verkligen som terapi för mig att skriva. Det är det ENDA jag kan göra själv när jag ligger ner hela dagarna. Det värsta är att det ofta är sjuka personer, t o m som har samma sjukdomar som jag, som skriver så dumt till mig. De om någon borde väl förstå?!
Tack så mycket för din stöttning <3 Många kramar <3
Hanna Andersson

4 Jessica Högberg
skriven :

Fint skrivet och förklarat. Människan är av naturen dum. Försök att inte ta åt dej!

Svar: Tack så mycket! Japp, det tycker jag med! Tyvärr... Nej, jag försöker att inte göra det, men det är inte så lätt att inte bli ledsen. Kram
Hanna Andersson

5 Heléna
skriven :

Så bra skrivet fina Hanna! En del människor förstår verkligen inte att när man har någon form av svårighet i sin vardag så tvingas man att hitta sin egen verktygslåda för att få livet att gå ihop. Tack vare dessa egna verktyg så kan man i vissa fall klara av saker som andra anser att man inte borde kunna om man var sjuk på "riktigt" - bara IDIOTER med okunskap som resonerar så! Din verktygslåda innehåller de verktyg du behöver för att kunna blogga - du använder dig av lugnet och tystnaden nattetid för att kunna fokusera <333 Jag önskar verkligen att fler människor valde att fråga istället för att göra egna bedömningar och sedan stämpla människor de inte vet ett dugg om :( Jag förstår att du blir ledsen över elaka kommentarer :( Många stora kramar världens finaste Hanna <333

Svar: Tack så mycket fina Helena <3 Precis så är det. Och istället för att stötta mig och vara glad för min skull att jag hittat dessa verktyg för att överleva min vardag, men det är alltid någon som vill spy galla över andra. Bara det att jag inte skulle kunna vara sjuk "på riktigt" för att jag skriver är helt och hållet skrattretande. Det är så löjligt att det knappt ens gör mig ledsen att läsa det.
Jag blir oundvikligt ledsen av de elaka och negativa kommentarerna, men de representerar bara en bråkdel av alla superfina kommentarer jag får. Bland annat av dig! Och det är de kommentarerna, det stödet, den kärleken jag fokuserar på!
Många stora kramar världens bästa finaste Helena <333
Hanna Andersson

6 Nilla
skriven :

Låter som du får kommentarer från samma anonyma skrivare som jag där de gärna jämför med andra ME-sjuka och påstår att man fejkar bara för att man orkar göra något som att blogga. Nu är jag inte alls i närheten av så sjuk som du och kan ju faktiskt hitta på lite saker ibland och då måste ju hela jag vara en bluff :-p Försök att inte ta åt dig, du är en fantastisk tjej Som kämpar på med att sprida information om dina sjukdomar trots att du är så sjuk. Du borde få beröm och medalj och inte korkade och elaka kommentarer. Kram

Svar: Det kan mycket väl vara samma person! Skulle inte förvåna mig det minsta. Men jag känner mig dock skonad som "bara" får ta del av hens missnöje och lite fula ord, vad jag förstår blir du utsatt för hot vilket är så skamligt och bedrövligt så jag finner inga ord. Försvinn, du din anonyma kommenterare! Nej, jag försöker att inte ta åt mig, men får man kommentarer så pass ofta är det inte lätt att inte bry sig. Framförallt inte eftersom jag har dåligt självförtroende och blivit mobbad flera år. De känslorna kommer tillbaka på något sätt när jag läser de elaka och dumma kommentarerna.
Tack snälla Nilla för de fina orden <3 De värmer mitt hjärta! Det var gulligt sagt, tack för det <3 Kram
Hanna Andersson