hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, fyra diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Jobbig dag igår

God morgon! Nu är det jag, Lina, som skriver igen. Hanna hade en väldigt jobbig dag igår och orkar därför inte skriva just nu. Det är så skönt att ha min älskling hemma igen, men det har verkligen tagit på hennes krafter att först vara inlagd på sjukhus med en massa undersökningar och intryck och sen oro men på samma gång förväntan inför att komma hem. Och sen själva hemgången med allt vad det innebär. Så det har varit intensiva dagar nu. Igår var Hanna väldigt trött och orkeslös, det är hon ju alltid, men ibland lite extra. Och hon hade så ont i kroppen att hon inte visste vart hon skulle ta vägen. Jag verkligen avskyr att se henne sån, jag känner mig så hjälplös och maktlös. Jag vill göra något för att lindra hennes hemska smärta, men det finns inget jag kan göra. 
 
På kvällen igår var Hanna och mamma själva hemma. Eller inte helt, Trisse var ju så klart hemma han också, men inte jag och pappa. Jag jobbade och pappa är på kurs med jobbet och sov borta. Det var nog väldigt skönt för stackars Hannas överhettade hjärna att inte alla var hemma. Men trots att det var en lugn och stilla kväll igår möttes jag av en Hanna som inte är "min" Hanna när jag kom hem från jobbet. Hennes hjärna stänger av när det blir för mycket. Det är hjärnans sätt att ta hand om sig själv och försöka återhämta sig. Egentligen är det ju bra att det finna såna funktioner, men det är inte roligt att det tar sig i utryck genom att Hanna blir så konstig när hennes hjärna strejkar. 
 
Hennes "anfall" har avlöst varandra de senaste veckorna och igår kväll var hon helt borta när jag kom hem. Inte roligt alls. Hon låg och sov i soffan och märkte inte att jag kom in till henne. Hon var alldeles utmattad, stackarn. Jag och mamma hjälptes åt att få henne upp för trappan och i säng. Tandborstningen och annat var det inte tal om. Bara att bädda ner henne fortast möjligt och hålla tummarna att hon skulle somna fort igen. Och det gjorde hon. Jag pussade henne godnatt och stoppade om henne ordentligt och sedan lämnade jag och mamma henne.
 
När vi kom ner såg vi att hennes telefon blivit kvar i vardagsrummet. Jag smög upp igen för att lämna in den till Hanna. Det känns tryggt att hon har den vid sin säng så hon kan nå oss om hon skulle vakna och vara ledsen och förvirrad eller vilja ha hjälp med något. När jag kom upp för trappan hittade jag Trisse liggandes utanför Hannas stängda sovrumsdörr. Han låg med huvudet mellan frambenen med nosen en decimeter från dörren. Jag som brukar ha lätt till tårar (och senaste veckorna när Hanna varit så dålig och haft sina "anfall" gråtit konstant) fick tårar i ögonen av synen. Älskade Trisse. Där låg han utanför dörren och ville inte lämna sin mamma ensam där uppe när vi andra gick ner. Dessutom kunde han nog inte förstå hur det kom sig att Hanna gått och lagt sig och han inte fick följa med. Han är ju alltid med henne när hon sover, så han var nog lite konfunderad. 
 
När jag gått kvällspromenaden med honom gick jag in i sovrummet där Hanna låg och sov så gott. Jag släppte ner Trisse i Hannas säng, där han alltid sover, och han la sig till rätta på hennes fötter och riktigt kröp upp tätt intill henne. Nu fick han äntligen vara med och jag är helt säker på att Hanna kände på sig att ordningen var återställd med sin lilla bebis i fotändan av sängen. Trisse somnade nöjd och belåten med att få vara med och jag är som sagt säker på att Hanna registrerade att Trisse nu låg hos henne och att det gjorde henne lugn och trygg i sin sömn. Nu hoppas jag på en så bra dag som det kan bli för Hanna, det förtjänar hon så. 
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Jessica Högberg
skriven :

Jag är helt säker på att hur mycket hjärnan än stänger ner så registreras det när någon så kär som trisse ligger tryggt där han ska.
Tummar hålls hårt för en bra dag idag!

Svar: Jag är helt säker på att du har alldeles rätt! Tack så mycket <3
Hanna Andersson

2 Grethe Hagen Sundbom
skriven :

Aaaaaaw lille elskede Hanna 💙 💙 💙 💙 💙 💙 Så vondt å lese nok en gang at hennes kropp ikke orker med!!!! 💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙 Er så glad for at ho har dere som familie, så godt å se at dere er en sammensveiset familie 💙 💙 💙 💙 💙 💙 💙 💙 💙 💙 💙 Tenker på dere alle sammen 💜💜💜💜💜💜 Skulle önske jeg kunne gjöre noe for Hanna 💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙
Varm klemz fra Grethe 💜💜💜💜💜💜

Svar: Älskade Grethe! Stort tack- igen- för dina underbara kommentarer som är fyllda på med så mycket kärlek och hjärtan! Du står verkligen för omtanke och du delar med dig så av din hjärtlighet att det känns som att mina svar inte gör dina fina kommentarer rättvisa! Men jag skickar lika många hjärtan tillbaka till dig och lika mycket kärlek till dig som du ger mig! Du ska veta att det alltid betyder så mycket att få ta del av och få ta till mig av det fina du skriver till mig. Varma kramar, finaste Grethe <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3
Hanna Andersson

3 moa
skriven :

Så himla fint av dig Lina att du finns där för din syster, tack för att du finns <3

Hanna: Jag blev sååååå glad när jag såg din kommentar i min blogg jag kika genast in här igen för att se om det fanns något nytt att läsa i bloggen. Äntligen är du hemma du måste vara helt slutkörd vännen. jag tänker på dig ska du veta, vila så mycket det går och ta en timme i taget. Du är stark och fixar det här jag vet det. <3 <3 <3 <3 <3 <3

Svar: Visst är det fint av henne, dels att hon skriver och uppdaterar här när jag inte orkar, men framförallt att hon tar så väl hand om mig <3
Det finns alltid nytt att läsa här, ,Moa ;) Ja, jag är helt totalt slutkörd och det märks väldigt väl på både hjärna och kropp. Inte mins i och med att dessa jäkla minnesluckor och timmar av total förvirring fortsätter att ta över mig och min hjärna. Hade ju hoppats att det skulle sluta eller åtminstone lätta. Men nej.
Tack snälla du <3 Kramar <3 <3 <3 <3
Hanna Andersson