Ja, det är frågan det. Våra fyrbenta familjemedlemmar Tyra, Tjorven och Trisse är lyckligt ovetande om all skit som pågår nu. All turbulens och allt elände med mig. Jag önskar jag också vore lyckligt ovetande. Eller gör jag förresten det? Kunskap är makt sägs det och jag har ett stort kontrollbehov och vill veta vad som försegår med mig, med andra runt omkring och med min omgivning. Och är hundarna verkligen så lyckligt ovetande som de utåt sett verkar vara?
Tjorven lilla, vad är det du vet som inte jag vet? Eller är det kanske jag som vet något du inte vet? Något du inte vill veta, inte har behov av att ta reda på? Är det därför du är lugnet själv? Totalt i nuet, totalt befriad från allt vad ångest och oro heter... Är du helt ovetande eller kanske väl medveten om hur otroligt söt du är, där du ligger på fåtöljens ryggstöd?
Ibland är jag stensäker på att hundar har ett sjätte sinne. De bara vet. De bara finns där, stöttar i stunden och verkar göra allt rätt för att stötta på bästa sätt. Som en tass på handen när orosklumpen i magen växt sig stor som en fotboll. Eller den bruna, vackra blicken och den lugnande sucken när allt känns för svårt. Kanske vet de ändå, våra hundar? Kanske låtsas de vara lyckligt ovetande för att alla andra runtomkring är olyckligt vetande och den fridfullhet, lugn och stabilitet hundarna utstrålar måste finnas för att allt ska kunna fortgå och fungera någorlunda bra?
Vackra Tyra, säg mig. Vad är det som rör sig i dina tankar? Verkar du så lugn på ytan för att din självvalda uppgift här i livet är att finnas till och lugna oss människor? Oroar du dig någonsin för något? Hjälper jag dig att finna ro när tankarna hopar sig och känns hotande mörka?
Och Trisse, vad tänker du på? Vad drömmer du om på nätterna? Lekstunder med storasyster Tjorven, långa promenader och härliga tuggben? Eller finns det djupare tankar du inte vill eller inte har möjlighet att dela med dig av? Du vet väl att vi finns här för dig, såsom du finns här för oss?
Hellre lyckligt ovetande än olyckligt vetande? Jag vet faktiskt inte. Men jag tror våra små fyrbenta vänner vet. Och de gör det som är bästa för oss tvåbenta oroliga, tänkande, grubblande, ältande varelser. En av många anledningar till att hunden är just människans bästa vän.
Förstår hur du tänker. Men samtidigt som man ibland bara inte ville veta av all skit, så ger det ju en hel del. Erfarenheter, kunskap och även styrka! Jag vet att det är svårt att ta till sig, men i det negativa finns alltid något positivt.
http://nouw.com/bellss