hannaslillaliv.blogg.se

Jag vill önska alla mina underbara läsare, vänner och följare en riktigt Glad Midsommar! Jag hoppas att ni alla, friska som sjuka, har någon att fira med och har haft åtminstone en liten glad stund idag. Jag har haft några fina minuter och det är jag väldigt glad och tacksam för. Vår familj var/är bjudna till ett par grannar här ute på landet. Det var sillunch vid två-tiden och den var jag med på en stund- hör och häpna! Med en hög starka mediciner, solglasögon, öronproppar, elrullstolen Rudolf och en vilja av stål var jag med en stund och åt. Jag fick i mig en hel del trots illamående och magont och sedan kraschade jag i en lånad säng ett tag medan de andra gick och dansade (eller tittade på) runt midsommarstången. När alla, två- och fyrbenta, kom tillbaka var det dags för kaffe och jag drack en kopp och åt några jordgubbar, som jag tyvärr blev allergisk av, innan jag med mammas hjälp tog elrullstolen ner till vår stuga igen. Nu får festligheterna fortsätta utan mig och det har de gjort några timmar utan större problem, vad jag vet!

Jag är som sagt såå glad och tacksam att jag kunde vara med en liten stund och äta lunch trots den extrema ansträngning det är för mig att bara sitta upp en liten stund och stå ut med alla hemska (för min hjärna) ljud. Men det går inte att komma ifrån att det är tråkigt att ligga här nere i min ensamhet med ännu jävligare värk, huvudvärk, utmattning och ALLT annat. Jag är så yr att jag inte kan resa mig, bara att vrida på huvudet får hela rummet att svänga runt som i en karusell. Det är ett stort problem och börjar bli ännu större med tanke på att min blåsa är full och behöver tömmas. Men det går inte nu. Benen bär mig inte.

Trisse är kvar hos våra grannar eftersom några av våra grannar som är med på festligheterna faktiskt råkar vara Tyra och Tjorven och deras ägare. Jag hade inte hjärta att ta med honom när jag åkte hem för några timmar sedan. Och dessutom hade någon behövt komma ner till oss för att ta ut honom på promenad, så han har det bra där han är. Nu skulle någon behöva komma ner och eskortera mig till toan, men jag vill inte sms:a och avbryta mamma. Hon förtjänar en stunds frihet utan mig och mitt hjälpbehov.

Trisse är så stilig, tack vare Lina, i blågult band runt halsen. Är det midsommarafton så är det! Jag kommer bjuda på fler bilder imorgon, men ni som läser ikväll får hålla till godo med dessa så länge! 😎 

Eftersom värken och hjärnan är helt katastrof har jag tänkt ta mina starka sömntabletter om någon timma och sedan försöka somna för natten istället för att ligga här halvt medvetslös och plågas. Bättre att sova "bort" skiten. Eller bort och bort. Försvinner gör det ju inte detta elände, det är samma visa imorgon igen, då med en redig krasch efter dagens medverkan i midsommarfirandet, men att sova är så skönt. Några timmars paus från verkligheten och allt lidande.

Jag kan inte påstå att jag mår något lite bättre än värre än värst. Men till skillnad från många har jag åtminstone någon att fira med, om så bara i några minuter. Det är så många, alldeles för många, som är ensamma och det blir alltid mycket mer påtagligt dagar som denna. Precis som att det blir mycket mer påtagligt hur dåligt jag mår, hur lite kropp och hjärna orkar och hur hemskt gärna jag skulle vilja vara en normal 22-åring dagar som denna. Glad Midsommar önskar jag er alla!