hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, fyra diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Gårdagens undersökningar och dess svar/resultat! 🤕💉🏥

Igår var jag på inte mindre än två olika undersökningar. I två olika städer, på två olika sjukhus dessutom. Snacka om otur att just den vecka jag ligger inne på sjukhus och ska göra ett EEG är den vecka EEG inte utförs på det sjukhus jag ligger inne på (just nu har permission från). Alarmet ringde klockan sex och nattsköterskan serverade frukost strax därefter. Sedan kom mamma och vi tog en taxi (som bekostades av sjukhuset då inte var vårt fel att vi var tvungna att åka till Sahlgrenska för undersökningen) till Sahlgrenska, Klinisk neurofysiologimottagningen (ja, det är faktiskt ett så långt och svårt ord) där en EEG utfördes.

Bildbevis på att detta långa och svåra ord faktiskt finns och inte är påhittat av mig! Det var alltså på det ordet i mitten jag var igår. Eller inte på ordet, men på mottagningen vars namn är så svårt att skriva igen att jag besparar mig den utmaningen. Ni får helt enkelt läsa det själva! 

Själva undersökningen gick relativt fort, den tog en halvtimma allt som allt, och så smärtfritt som möjligt. Jag fick halvligga på en brits med 24 elektroder fästa på huvudet som läste av hjärnans elektriska impulser. Det gjorde inte det minsta ont i sig, men varken rygg eller höfter var glada av den halvliggande ställningen. Men jag står ut med det mesta och sa inte så mycket som ett pip. Elektroderna fästes med fett i hårbotten för att de skulle fastna ordentligt så mitt nytvättade hår blev hur fett och grisigt som helst efter undersökningen. Lite deppigt eftersom jag tvättat håret ett dygn tidigare och inte lär orka tvätta det igen på två veckor men det är som det är. "Lite" fett hår har väl ingen dött av?!

Efter hemkomsten till min avdelningen fick jag en och en halv timmas vila och sedan var det dags för en ny MR av hjärnan. Vet inte inte ens vilken i ordningen, har gjort väldigt mänga den senaste tiden. Jag minns ingenting från denna undersökning eller rullstolsburen till och från heller för den delen. Men det måste gått någorlunda smärtfritt förbi, annars skulle jag kanske minnas undersökningen kan jag tycka?! Väl tillbaka på rummet blev det vila och sömn några timmar igen och när har vaknade var mitt tal sluddrigt och ögonlocket hängde ner, har jag fått berättat, minns det inte själv. Jag måste insett själv att jag var förvirrad och inte med i huvudet för jag hade skrivit ner på min hand två punkter jag inte fick glömma. Den ena var frågan när tid för MR är bokad. Jag ringde på klockan och bad att få träffa min sjuksköterska som direkt insåg hur förvirrad jag var när bad ställde min fråga. När är tid för MR bokad? Ja du, du kommer därifrån för två timmar sedan. Okej. Halvdöd hjärna igen alltså...

Senare på eftermiddagen när jag vilat och sovit ytterligare x antal timmar men fortfarande var en aning förvirrad fick vi svar på undersökningarna. En av fördelarna med att ligga inne. Svar på blodprov och undersökningar kommer nästan direkt eftersom det finns en direktkontakt läkare och sjuksköterskor emellan. Den länken saknas såklart helt när man får åka hem och vänta på svar efter undersökningar och blodprover är gjorda och tagna.

Alla blodprover som jag tog under ett "anfall"/tillstånd av förvirring och som sedan blev en minneslucka var bra förutom ett som vi inte fått svar på än då det provet var av mer avancerad sort. Både EEG:n och MR:n var utan anmärkning vilket såklart är skönt och inte så förvånande. Men ändå frustrerande. För något fel är det ju onekligen med min hjärna! Mer än ME:n och hjärntröttheten och det som redan är konstaterat. Det är något nytt och något annat som spökar och jag vill hemskt gärna få svar på vad det är så att det kanske, i bästa fall, går att glad något åt. Men än är inte orsaken funnen alltså. Men man ska ha i minnet att hjärnan är en mycket komplex "apparat" och saker kan dölja sig och finnas där även om de inte syns på diverse olika prover och undersökningar. Bara för att orsaken ännu inte är klarlagd och funnen betyder det inte att den inte kommer hittas. Så enkelt ger vi inte upp.

Min läkare på sjukhuset jag är inlagd/inskriven på nu har haft direktkontakt med min neurolog som håller i min pågående neurologiska utredning på Sahlgrenska och de har bollat olika idéer och teorier tillsammans. Förslaget från Sahlgrenskas sida är att jag ska läggas över hos dem, alltså läggas in på Neurologen och fortsätta hela utredningen (både denna nya och den "gamla" pågående) hos dem. Det är trots allt neurologiska besvär det rör sig om och de på Sahlgrenska är neurologer och har kompetensen och bättre medel för fortsatt utredning än de läkare som är på min nuvarande avdelning. Gärna för mig, självklart vill jag vara där den bästa kunskapen finns, men problemet är att det inte finns någon plats på Sahlgrenska för mig just nu. Men vem vet när min helg-permission är över? Jag har trots allt undersökningar inplanerade både på måndag och tisdag och kommer därför vara inneliggande minst några dagar till. Så hoppet finns att det blir en förflyttning till det rätta och mer passande stället, nämligen Sahlgrenska Neurologen.

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Jessica Högberg
skriven :

Så jobbigt, dom måste hitta en plats till dej, tummar och tår fortsätter jag att hålla hårt

Svar: Verkligen :( Det tycker jag också! Tack så mycket! <3
Hanna Andersson

2 Katarina
skriven :

Förstår att allt du måste gå igenom är mer än tufft för din kropp och hjärna. Skönt att undersökningarna gått bra men förstår att du så klart vill ha reda på varför du mår som du gör. Hoppas att du kommer få ytterligare hjälp och vård på neurologen på Sahlgrenska. Önskar dig en så bra helg som möjligt hemma hos din familj och herr Trisse. Många kramar <333

Svar: Det är väldigt tufft, tar enormt på krafterna :( Ja, det är såklart skönt samtidigt som det är frustrerande att undersökningarna ser bra ut när det är något som är så fel!Tack, det hoppas jag med! Tack snälla <3 Många kramar <333
Hanna Andersson

3 Therese Åström
skriven :

Tänker på dig och hur tufft du har det nu. Bara tanken på två undersökningar och dessutom på två olika sjukhus är riktigt tufft när man mår så dåligt. Önskar att de kunde hitta något som går att åtgärda så du får må bättre. Verkar iallafall som om läkarna tar det på allvar. Kram 💜

Svar: Tack Therese, för din kommentar! Ja, fy det var alldeles för mycket, långt mer än jag klarade. Det hoppas verkligen jag med! Ja, hittills verkar det så. Men de saknar kunskap och
är allmänt förvirrade angående mitt fall. Kram <3
Hanna Andersson

4 ME alltidvila
skriven :

Alla styrkekramar i världen till dig <333

Svar: Tack snälla S! Detsamma! <333
Hanna Andersson