hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

En till blombukett och några mindre missöden!

Igår kväll efter att jag lagt ut eftermiddags-inlägget om de två vackra blommorna jag fick av två fina vänner överraskades jag med ännu en blombukett. Förstår ingenting?! Varför får jag plötsligt så många blommor?! Jag blev väldigt glad i alla fall. Den tredje och sista blombuketten för dagen kom från mammas bästa vän och hennes man. Den bestod av två stycken vita pioner (mitt tjötande om pioner verkar ha gett resultat! ;)) och blåklint. Pioner är ju som sagt min favoritblomma och blåklint är väldigt vackra de också. Blå är min favoritfärg så den buketten var väldigt fin! Som de andra blommorna jag fick, de var också fantastiskt vackra. Jag blev verkligen överöst med blommor, omtanke och kärlek igår. Tack så mycket snälla S, M, P och D för det!

Visst är de vackra?! Hela stugan är full med fina, väldoftande buketter nu! Så underbart! 💙

Blått! Say no more, ni förstår! 💙
 
Förutom ett riktigt blomkalas råkade vi också ut för några mindre missöden under kvällen. Först blev jag knivskuren. Eller nästan i alla fall! Jag skulle in i köket på väg till toan och hämta mer papper (jag gör tyvärr av med stora mängder papper eftersom min näsa rinner konstant...) och när jag sträckte mig efter en rabarberbit som Lina nyss skurit upp kom jag i vägen för kökskniven. Hon skulle skaka av en bit rabarber i en skål och ruskade kniven rätt på min handrygg. Aj, så ont det gjorde! Det gick nästan hål på huden, men inte riktigt. Men ont gjorde det ändå. Och jag sa till Lina att jag skulle bli tvungen att anmäla henne för mordförsök. Men det var nog i stundens hetta jag uttalade mig lite för fort. För än är ingen anmälan gjord. Men det är klart, det är inte för sent än...! ;)

Jag gick och la mig igen och lämnade Lina och kökskniven ifred. Det kändes säkrast så! Ett tag senare tyckte Lina att Trisse smackade konstigt och hon gick för att undersöka vad han hade i munnen. Var det mustaschen som fastnat mellan tänderna igen eller hade han fått tag på något olämpligt? Det blev jag snart varse om när Lina ropade till mig att jag ju glömt en lakritsbit framme. Jo, den hade lille herr Trisse fått tag på och nu satt den som fastlimmad på ena hörntanden. Inte konstigt att han smackade för glatta livet för att bli av med den. Sedan luktade han lakrits resten av kvällen! Oops! My bad! Men han fick bara i sig en pyttelite lakrits och det är ingen fara.

Så några mindre missöden blev det, men vi alla klarade oss oskadda. Men ett litet märke finns på min hand och frågan är om inte Trisse kommer lukta lite lakrits idag också. Men men. Värre saker har utan tvekan hänt!

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Bella
skriven :

Nej vad otäckt med kniven! Men tur att det gick bra ändå!

Svar: Det var lite läskigt, men tur att det inte gick hål på huden, det var precis att jag klarade mig!
Hanna Andersson

2 Netti Starby
skriven :

Oj vilka missöden det blev och så himla vackra blommor du fick! :-D Kramis

Svar: Ja, men tur att allt gick bra! Verkligen vackra blommor :) Kram
Hanna Andersson