Igår kväll spydde jag fyra omgångar, flera gånger per omgång. Jag spydde av ren och skär utmattning och på grund av helvetes-värken. Jag tyckte så synd om stackars mamma och pappa. Inte nog med att de hjälpte mig upp för trappan eftersom jag var så yr. De hjäpte mig med tandborstning och att komma i säng. Och sen började jag spy. Då var det bara att sätta igång och tömma mina spänner med spyor ett antal gånger. Trots alla spyor igår kväll har mamma och jag ett läkarbesök att gå på. Uppladdningen var inte den bästa, men det är bara att köra på ändå och hoppas på det bästa. Håll gärna tummarna för oss!
Idag är det som sagt dags för det extra-inbokade läkarbesöket med min vårdcentral-läkare. Mamma och jag ska vara där klockan tio så jag har ett tag på mig att försöka få i mig lite frukost och få på mig något annat än nattlinnet jag ligger och vilar i nu. Mamma kommer och hämtar mig och kör dit oss. Trots att det bara är två minuters bilfärd orkar jag inte lägga energin på att köra och det känns dessutom väldigt otryggt att köra bil med en hjärna som glömmer och inte "är med". Jag vet helt ärligt inte vad detta läkarbesök kan komma att ge mig. Även om min läkare är duktig och så förstående jag tror hon kan bli kan hon inte trolla. Tyvärr. Symtomen är där de är och hon lär inte kunna förklara varför minnesluckorna kommer bättre än jag. Faktum är att hela gårdagen är en stor minneslucka för mig. Förutom att jag spydde så mycket minns jag INGENTING. Ser både här i bloggen och märker att mitt hår är nytvättat. Men det minns jag inget av. Läskigt är vad det är! Det blir nog bra att prata med min läkare, se vad hon säger. Hon brukar ta mig på allvar, så även denna gång med tanke på att hon stuvade om i sitt schema så hon kunde träffa mig redan idag. Jag uppdaterar självklart sen hur det gick på läkarbesöket.
Det är klokt av dig att du inte ska köra bilen trots att det är nära och hoppas att allt går bra för dig! <3 Kramis