...gjordes igår och det var därför det bara blev ett inlägg igår för första gången sedan jag startade bloggen för snart två år sedan. Det har varit minst två inlägg om dagen varje dag, fram tills igår. Jaja, jag får försöka att inte må dåligt över det till ingen nytta och istället fokusera på det jag gör, skriver, så det blir ett morgoninlägg!
Igår gick alltså den stora årliga flytten ut till sommarstugan. Vi brukar alltid flytta ut ca en vecka före midsommar och lyckades med det i år också. Det trodde jag nästan inte eftersom att hela juni fram tills nu bara försvunnit i och med alla mina minnesluckor och inte minst en ganska lång sjukhusinläggning. Jag kan inte alls förstå att det faktiskt är mitten av juni, att det är sommar och att det är midsommar nästa vecka har jag extremt svårt att ta in. Jag är kvar någonstans i slutet av maj i huvudet. Ligger lite efter så att säga...! På sjukhus står tiden nästan still och vips hade tio dagar på sjukhuset passerat och ytterligare några hela dagar försvunnit i minnet så vips var vi här! Utflyttade för den här säsongen.
Bild tagen från den fina altanen utanför stugan som pappa byggt. Där borta ligger friggeboden Lina och jag bor i (än så länge, ska snart flytta ner i stugan och sova då jag inte orkar gå denna sträcka två gånger varje dag). Pappa har byggt även den fina altanen där uppe. Och ytterligare en som inte är med på bild! Byggare Bob är hans idiol tror jag! ;)
Själva flytten gick så smidigt den kunde. De andra tre fick göra rubbet och packa, planera och organisera allt. Mitt ansvar var att packa ner "Paddan" och dennes laddare samt mina tidningar som samlas på hög eftersom jag aldrig orkar läsa, knappt bläddra. Jag lyckades få med det lilla jag hade ansvaret för, skönt! Mamma, Trisse och jag åkte raka vägen ut till stugan medan pappa och Lina åkte vägen om mataffären och storhandlade.
Jag gick och la mig och sov i flera timmar. Så skönt. Jag sov visserligen inte en minut förra natten och förra igen, men tack vare mina starkare sömntabletter som jag tar då och då sover jag väldigt mycket mer än de dryga sex månaderna då jag inte sov i stort sett något alls, någon rimma per dygn bara. Väldigt skönt! Det är ju så otroligt viktigt med sömn.
Hoppas, hoppas att min ökade sömn kan bidra till färre minnesluckor och "frånvaro-attacker". Det ser ändå lite, lite hoppfullt ut med två "anfalls-fria" dagar på raken. Igår och i förrgår. Hoppas det fortsätter så! Och att vi får en trevlig sommar och vistelse här ute på landet. Att flytta ut gick i alla fall ovanligt bra för mig. Att inte kunna hjälpa till brukar reda till en väldigt stor stress och ångest/frustration för mig men igår kunde jag undvika att stressa upp mig allt för mycket. Så det är jag glad för!
Låter skönt att ni kommit iväg till er stuga och att du inte blev alltför stressad av allt med packningen : ) Håller mina tummar och tår för att du nu ska få må lite bättre och att det blir så lugnt som möjligt omkring dig också. Tror också att din lite bättre sömn kommer göra mycket för din återhämtning. Många kramar <333