hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, fyra diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Årets flytt ut till landet...

...gjordes igår och det var därför det bara blev ett inlägg igår för första gången sedan jag startade bloggen för snart två år sedan. Det har varit minst två inlägg om dagen varje dag, fram tills igår. Jaja, jag får försöka att inte må dåligt över det till ingen nytta och istället fokusera på det jag gör, skriver, så det blir ett morgoninlägg!

Igår gick alltså den stora årliga flytten ut till sommarstugan. Vi brukar alltid flytta ut ca en vecka före midsommar och lyckades med det i år också. Det trodde jag nästan inte eftersom att hela juni fram tills nu bara försvunnit i och med alla mina minnesluckor och inte minst en ganska lång sjukhusinläggning. Jag kan inte alls förstå att det faktiskt är mitten av juni, att det är sommar och att det är midsommar nästa vecka har jag extremt svårt att ta in. Jag är kvar någonstans i slutet av maj i huvudet. Ligger lite efter så att säga...! På sjukhus står tiden nästan still och vips hade tio dagar på sjukhuset passerat och ytterligare några hela dagar försvunnit i minnet så vips var vi här! Utflyttade för den här säsongen.

Bild tagen från den fina altanen utanför stugan som pappa byggt. Där borta ligger friggeboden Lina och jag bor i (än så länge, ska snart flytta ner i stugan och sova då jag inte orkar gå denna sträcka två gånger varje dag). Pappa har byggt även den fina altanen där uppe. Och ytterligare en som inte är med på bild! Byggare Bob är hans idiol tror jag! ;) 

Själva flytten gick så smidigt den kunde. De andra tre fick göra rubbet och packa, planera och organisera allt. Mitt ansvar var att packa ner "Paddan" och dennes laddare samt mina tidningar som samlas på hög eftersom jag aldrig orkar läsa, knappt bläddra. Jag lyckades få med det lilla jag hade ansvaret för, skönt! Mamma, Trisse och jag åkte raka vägen ut till stugan medan pappa och Lina åkte vägen om mataffären och storhandlade.

Jag gick och la mig och sov i flera timmar. Så skönt. Jag sov visserligen inte en minut förra natten och förra igen, men tack vare mina starkare sömntabletter som jag tar då och då sover jag väldigt mycket mer än de dryga sex månaderna då jag inte sov i stort sett något alls, någon rimma per dygn bara. Väldigt skönt! Det är ju så otroligt viktigt med sömn.

Hoppas, hoppas att min ökade sömn kan bidra till färre minnesluckor och "frånvaro-attacker". Det ser ändå lite, lite hoppfullt ut med två "anfalls-fria" dagar på raken. Igår och i förrgår. Hoppas det fortsätter så! Och att vi får en trevlig sommar och vistelse här ute på landet. Att flytta ut gick i alla fall ovanligt bra för mig. Att inte kunna hjälpa till brukar reda till en väldigt stor stress och ångest/frustration för mig men igår kunde jag undvika att stressa upp mig allt för mycket. Så det är jag glad för! 

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Katarina
skriven :

Låter skönt att ni kommit iväg till er stuga och att du inte blev alltför stressad av allt med packningen : ) Håller mina tummar och tår för att du nu ska få må lite bättre och att det blir så lugnt som möjligt omkring dig också. Tror också att din lite bättre sömn kommer göra mycket för din återhämtning. Många kramar <333

Svar: Det är skönt att äntligen ha flyttat hit och jag måste säga att jag är positivt överraskad över att jag lyckades hålla stressen och adrenalinet på rimlig nivå under hela packningen/flytten där jag låg i soffan och tittade på när de andra grejade- finns det något värre och mer stressande än det?!
Tack så mycket. Det har känts ganska hoppfullt fram tills för någon timma sedan då huvudvärken ökade och förvirringen tilltog. Får se om det stannar av eller blir till ett "anfall" och att då denna dag blir till en minneslucka som så många gånger förr...! :( Sömn är väldigt viktigt, men det är nog tyvärr mer som spelar in än endast sömn. Men det är klart att det är bra för återhämtning med mycket sömn, så är det utan tvekan! Många kramar fina du <333
Hanna Andersson

2 Bella
skriven :

Hoppas attackerna fortsätter att hålla sig borta från och med nu! Kram på dig.

Svar: Det hoppas jag med och det kändes hoppfullt fram tills för en stund sedan då förvirringen tilltog. :/ Kram
Hanna Andersson

3 Anki johansson
skriven :

Åh så mysigt. Njut ❤️ det är du värd. Hoppas förvirringsanfallen är på väg bort. Och att det hade med svår sömnbrist att göra 🙏🙏❤️❤️

Svar: JA! Bara väldigt jobbigt att det är så lång väg upp till friggeboden där jag sover på natten. Men det ska nog gå att lösa på något sätt hoppas jag. Det hoppas jag med, känns dock tyvärr som att ett nytt "anfall" är på väg. Suck :( Det är möjligt, men sover lite mer nu och ändå är jag förvirrad och det verkar tillta så det är inte säkert. Men är väl en kombination av allt, sömnbrist, hjärntrötthet, kroppen, intrycken jag utsätts för, miljön jag vistas i, aktiviteten/inaktiviteten osv osv. Som min mamma brukar säga: 1 + 1 blir sällan 2 utan kanske fem-sex. I mitt fall åtta-nio. <3 <3
Hanna Andersson

4 Nilla
skriven :

Jag håller tummarna att det går åt rätt håll nu. Kram

Svar: Tack, det hoppas verkligen jag och vi med! Känns lite osäkert just nu dock... :( Kram
Hanna Andersson

5 Heléna
skriven :

Mysigt att ni har flyttat ut till landet igen - hoppas kroppen får lite lugnare ute på landet så du får återhämta dig <3 Din pappa är verkligen som Byggare Bob :D Många stora kramar världens finaste Hanna <333

Svar: Det är väldigt mysigt på många sätt. Tyvärr är det inte alls lika anpassat här ute i stugan för mig som det är hemma i huset i stan. Både ute och inne är svårare på alla sätt för mig, både kropplist (längre avstånd, friggeboden där L och jag sover mm, liten dusch osv) men också för hjärnan att vi är så många på sån liten yta. Plus att det är mer lyhört här och svårare att komma undan. Men det är väldigt härligt att vara här ute ändå! Hoppas jag inte drar på mig en permanent försämring av all ansträngning bara. Ja, han är verkligen en Byggare Bob, en mycket duktig sådan! <3
Många stora kramar världens finaste Helena <333
Hanna Andersson