hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Varför kan jag inte sova?

Jag fortsätter lite på sömntemat även i detta kvällsinlägg och analyserar rubirkens fråga. Det passar bra efter ännu en sömnlös natt...

I natt fick jag inte mycket sömn, som vanligt. Jag lyckades skrapa ihop en halvtimma. Max. När jag låg vaken och kände sån hemsk frustration och hade så ont att jag bara ville krypa ur mitt eget skinn eller ännu heller dö på fläcken låg Lina och sov någon meter i från mig i sin säng. Hon snarkade så gott och sov riktigt djupt. Andetagen var lugna och regelbundna. Snacka om att jag var avundsjuk på henne och hennes okomplicerade sömn. Det är jag alltid. Hon lägger huvudet på kudden och så somnar hon allt som oftast inom några minuter. Vilken dröm! Annat är det för mig.

När jag gick upp mitt i natten för att ta lite och dricka och sträcka ut min onda rygg och krampande ben råkade jag väcka Lina. Hon satte sig upp och frågade hur det var med mig. Mycket dåligt svarade jag och sa att jag inte hade sovit en minut sedan vi la oss för ungefär fyra timmar sedan. Att jag sover som en kratta, eller rättare sagt inte sover som en kratta, är inte direkt en nyhet för Lina eftersom vi bor tillsammans. Ändå ställde hon en fråga som jag tror hon inte ställt tidigare. Hon frågade rätt och slätt "varför kan du inte sova?".

Jag var tvungen att fundera några sekunder på ett svar. Ja, varför kan jag inte sova? Vad är det egentligen som är fel? Det är ju inte det att jag fastnar i tankar eller känner stress inför morgondagen eller något sådant. Det är helt enkelt så att ME:n gör att jag har en svår sömnstörning som antingen gör att jag sover så gott som dygnet runt eller nästan ingenting alls. Att jag har värk från helvetet, nervsmärtor, ilande, huggande, brännande smärtor gör inte direkt det hela bättre. Det är smått omöjligt att sova när ALLT gör så förbannat ont att det känns som att kroppen ska gå sönder.

Det är ju inte det att jag inte är trött eller att jag inte behöver sömnen. För trött är jag hela tiden, dödstrött och helt, totalt utmattad. Energilös och fullständigt matt och slut. Och sömn behöver jag ALLTID eftersom jag inte kan sova mig pigg, hur mycket jag än sover, och med tanke på den sömnbrist jag alltid lider av blir såklart sömnbehovet ännu större. Det är dessutom en riktig ansträngning för kroppen att alltid vara under så stor press som min kropp är i och med all värk/smärta, hög puls, lågt blodtryck, fullt med mjölksyra och adrenalin som förtvivlat pumpar runt i kroppen för att den ska orka göra det mest nödvändiga som att andas. För att den ska orka överleva.

Det är nog helt enkelt så att ME:n i kombination med den riktigt, riktigt svåra kroniska smärtan/värken jag har leder till dessa svåra sömnproblem. Det är så tufft att sömnen är så hårt drabbad med tanke på hur otroligt viktig sömnen är. Sömnen är livsviktig för alla, friska som sjuka, men ännu lite mer viktig för sjuka personer. Det är alltså inte konstigt att förstå att år av svår sömnbrist kan förkorta livslängden och leda till en mängd olika sjukdomar. Jag som redan har en mängd olika sjukdomar som dessutom i sig kan leda till förkortad livslängd. Utmärkt kombination...eller inte...

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Grethe Hagen Sundbom
skriven :

Lille elskede Hanna 💙 💙 💙 💙 💙 💙 💙 💙 💙 💙 💙 Kan bare si at jeg tenker på deg, vet at det ikke er så stor tröst men..vet liksom ikke hva jeg skal skrive for å få deg til å kunne sove godt 💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💜💜💜💜💜💜💜💜💜💜💜💜💜💜💜 All kjärlighet i hele verden til deg vakkra Hanna 💙 💙 💙 💙 💙 💙 💙 💙 Kjempekleeeeemz fra Grethe 😃 💖

Svar: Älskade Grethe! <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 Jag tänker på dig med, kära Grethe <3 <3 Det är absolut en tröst, det är det verkligen. Precis som dina fina kommentarer ger mig styrka och kärlek! Och massa positivitet och stöttning! Det är jag oändligt tacksam för att du ger mig, finaste du!
All kärlek och alla kramar i världen till dig, min vän <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3
Hanna Andersson

2 Netti Starby
skriven :

Nej fy vad jobbigt du har det med sömnen och många styrkekramar från mig! <3

Svar: Ja, det är skitjobbigt :( Många kramar tillbaka till dig, Netti <3
Hanna Andersson

3 Fina Stina
skriven :

Funderar också mycket på det där med sömnen.

En del med ME tycks ju sova jättemycket, en del sover och sover i början av sjukdom perioden för att några år senare knappt sova alls.

Jag har aldrig haft nån sån period att jag sovit typ dygnet runt. Sömnen blev dålig långt innan jag ens hört talas om ME, långt innan jag sökte läkaren första gången och fick min första felaktiga diagnos...

Det jag har märkt det senaste året är att trots att jag alltid sover uselt och mår uselt är jag (om möjligt...) ÄNNU mer känslig för när sömnen blir ännu sämre än vanligt någon natt. Måendet blir totalt outhärdligt. Så jag är beroende av mina spillror sömn.

Fick en ny läkare förra året. Jag och min man gjorde vårt bästa för att förklara min tillvaro och få henne att skriva ett bra sjukintyg på det korta besöket. När vi fick intyget på posten stod det "Pat sover 23 timmar per dygn."

Ska man skratta eller gråta liksom?! 😂 Det är STOR skillnad på att vara säng/soffliggande och att sova!!! 😴

Kram.

Svar: Min sömn har varit dålig, överlag, så länge jag kan minnas. Sedan har jag haft perioder då jag sovit extremt mycket, typ 20-22 timmar om dygnet. Men det är några år sedan jag hade en sån period sist. Tyvärr :( Kan verkligen sakna att sova så mycket! För även om det såklart inte heller är roligt går tiden åtminstone fort när man sover samt att man slipper ligga sömnlös dygn efter dygn och plågas som om man vore levande begravd.
Så jobbigt att du också haft problem med sömnen så länge :( Jag tror det sliter något enormt på våra sjuka kroppar att lida av konstant sömnbrist. Men vad ska man göra för att få sova?! Förutom att käka starka sömnmediciner, som ju inte alls är bra att göra på något sätt, så finns det inget sätt.

Förstår helt hur det menar och jag håller med, känner likadant! De nätter då jag får skrapat ihop kanske 2-3 timmar är så mycket värt! Till och med nätter då jag sover en timma är mycket bättre än då jag inte sover på flera dygn. Fast jag försöker att inte gå flera dygn utan sömn längre, utan då tar jag några starka Imovane och tvingar ner kroppen i sömn...

Nej, men så fel! Så fruktansvärt fel och dåligt, under all kritik att den läkaren skrev så... Ja, ska man skratta eller gråta?! Vet inte faktiskt. Det är EXTERMT STOR skillnad på att vara sängliggande/soffliggande jämfört med att sova. Skillnaden är ju enorm...!

Kram
Hanna Andersson

4 Fina Stina
skriven :

Kom att tänka på en rad ur en sång av Bo Kaspers Orkester.

"Det är den bästa av gåvor, att kunna sova lugnt."

Svar: Vilken bra textrad! Väldigt talande och helt och håller sant! Bo Kaspers är inte direkt någon favorit hos mig...hehe... men den textraden är klockren!
Hanna Andersson

5 Fina Stina
skriven :

Du får nog ge Bo Kaspers en chans. 😉 Men gissar att du som jag får begränsa musiklyssnandet. Då får man hålla sig till sina favoriter!

Svar: Haha ja det verkar inte bättre! ;) Verkligen begränsat, tyvärr. Lyssnar så gott som aldrig på musik längre vilket är tråkigt då jag älskar musik och tidigare lyssnat typ dygnet runt!
Hanna Andersson