Att jag har en tarmsjukdom har min "magdoktor" berättat för mig. Efter en ordentlig utredning som tog runt ett år, allt som allt med alla undersökningar åt höger och vänster, fick jag reda på att min tarm är inflammerad. Men inte tillräckligt inflammerad för att kunna ställa diagnosen Morbus Crohn eller Ulcerös Colit. Nej okej. Är det då IBS jag har? Nej, sa Doktor Mage/tarm, mina besvär är tydligen alldeles för svåra, komplicerade och allvarliga för att vara IBS. Så vad är det då jag har? Vad heter tarmsjukdomen? Ja, det vet jag inte än för det har min Magdoktor inte talat om för mig än, så troligtvis har han glömt det.
Att ha ett namn på sina besvär/symtom kan vara en fördel då man kan få en behandling, förhållningssätt, förståelse för sjukdomen/diagnosen samt att man då kan få veta hur man ska hantera och lära sig leva med sjukdomen. Men jag har ännu bara diagnosen "ospecificerad tarmsjukdom" plus att jag vet vad det INTE är, som jag nyss nämnde.
Men exakt namn på tarmsjukdomen eller ej, egentligen spelar det inte så stor roll. Problemen/sjukdomen är kronisk och utan botemedel (den med). Det som gäller är symtomlindring, vilket tyvärr är mycket lättare sagt än gjort. Mage/tarm besvären blir bara sämre och sämre precis som övriga sjukdomar och övriga hälsotillståndet. Jag spenderar allt mer tid på toaletten, tyvärr. Det är både plågsamt att jämt ha ont i magen och jämt vara illamående och det tar dessutom väldigt mycket energi att "springa" (alltså halta) till toan stup i kvarten. Alla dagar är inte sånna, som väl är, men alldeles för många.
Igår och i natt var en sån dag, så jag är extra utmattad idag och behöver dricka kopiösa mängder under dagen för att motverka uttorkning. Imodium hjälper inte. Ändring av kost hjälper inte. Uteslutning av vissa födoämnen hjälper inte. Så vad tusan ska jag ta mig till när inget hjälper men jag har stora besvär med magen och tarmarna? I värsta fall får jag väl lågt hb igen på grund av att tarmen blöder mer eller mindre varje dag. Och ME:n mår inte strålande av all extra påfrestning som magen ställer till med, det är ett som är säkert.
Frustrerande är vad det är. Och plågsamt och jobbigt. INGENTING med min kropp fungerar. Ingenting. Ibland förstår jag inte själv hur jag står ut med detta helvete. Tarmsjukdomen är bara EN av ALLA sjukdomar jag drabbats av. Bara en del av allt lidande, en del av det dagliga lidandet. Men det är ju så, jag står ut för att jag måste, inte nödvändigtvis för att jag vill. Men familjen vill att jag fortsätter kämpa och jag kan inte förstöra deras liv genom att ge upp och lämna dem. Det kan jag bara inte och det ska jag inte. Men att finna ro och slippa plågas mer är lockande, jag skulle ljuga om jag sa annat. Och det är inte det minsta konstigt att jag känner så. Jag utsätts för omänskligt lidande varje eviga dag, varje vaken minut. Alla i min situation skulle känna för att ge upp mellan varven. Var så säker.
Jag gissar att du då provat glutenfritt en lite längre period❤