hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Så svårt att komma upp ur sängen...😩

Mamma var här inne hos mig i sovrummet för en stund sedan och frågade vad jag ville ha till kvällsmat. Trots illamående gjorde jag en liten beställning på mat samt en kopp kaffe och hennes hemmagjorda flädersaft. Hon lämnade mig och Trisse i sovrummet och gick ut och fixade mat och dricka. När hon var färdig några minuter senare hade jag fortfarande tagit mig ur sängen. Tänk att det kan vara så svårt!

Så fort jag bara vrider mig, rör mig minsta lilla hugger det till och skriker av så av värk och fruktansvärd smärta att jag blir helt kallsvettig. Yrseln gör att det snurrar till ordentligt i huvudet vid minsta lägesförändring, trots att jag har trampat med fötterna en liten stund för att få igång cirkulationen. Trampandet med fötterna har lett till mjölksyra i benen, så de blev till två tunga cementpelare, vilket inte direkt underlättar. Den totala utmattningen och mattheten i kroppen gör att jag måste ta i från tårna, tvinga kroppen till varje liten rörelse. Den orkar inte själv.

Det är klart att jag skulle kunna be mamma bära in kvällsmaten och kaffet och saften till sovrummet så behöver jag inte resa mig helt utan "bara" ta mig upp till halvliggande. Men jag har legat ner så många timmar nu att jag måste upp och kissa och hur jobbigt det än är (så löjligt, otänkbart jobbigt) att resa på sig måste jag upp och sträcka på benen lite. Diverse kroppsdelar är helt bortdomnade och måste väckas till liv. Därför blev det till att tvinga mig själv att kliva upp, hur svårt det än alltid är...

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Katarina
skriven :

Vad tufft du har det, yrsel är ju bland det värsta som finns : ( Och ovanpå det har du ju fler tuffa symptom. Mitt i allt elände så känns det iaf skönt att läsa om din fina mamma som finns där för dig. Hoppas du fått i dig lite mat och att du får en så ok natt som möjligt. Många kramar till dig fina vän och till Trisse <333

Svar: Ja, det är tufft, eller det är som det är. Yrsel är inte kul, men det tillhör min vardag, så jag är ändå van, men visst är det jobbigt. Ja, cirka hundra symtom om dagen är det, sjukt ju! Min mamma är så fin som hjälper mig och tar hand om mig! <3
Jag fick i mig lite mat och försöker nu att inte spy upp den igen! ;)
Många kramar fina vän <333 Ps Trisse hälsar ;) <3
Hanna Andersson

2 Heléna
skriven :

Jag önskar så innerligt att du inte skulle behöva kämpa så mycket som du får göra hela tiden för att få ha en så normal vardag som det bara går med dina smärtor och allt som bråkar med din kropp <3 Många stora styrkekramar till dig världens finaste Hanna <333

Svar: Tack, Helena <3 Det önskar jag med! <3 Många stora kramar till dig världens finaste du <333 Tack för all stöttning du ger mig, fina vän <3
Hanna Andersson

3 Jessica Högberg
skriven :

Fy f-n

Svar: Mmm :(
Hanna Andersson