Mamma var här inne hos mig i sovrummet för en stund sedan och frågade vad jag ville ha till kvällsmat. Trots illamående gjorde jag en liten beställning på mat samt en kopp kaffe och hennes hemmagjorda flädersaft. Hon lämnade mig och Trisse i sovrummet och gick ut och fixade mat och dricka. När hon var färdig några minuter senare hade jag fortfarande tagit mig ur sängen. Tänk att det kan vara så svårt!
Så fort jag bara vrider mig, rör mig minsta lilla hugger det till och skriker av så av värk och fruktansvärd smärta att jag blir helt kallsvettig. Yrseln gör att det snurrar till ordentligt i huvudet vid minsta lägesförändring, trots att jag har trampat med fötterna en liten stund för att få igång cirkulationen. Trampandet med fötterna har lett till mjölksyra i benen, så de blev till två tunga cementpelare, vilket inte direkt underlättar. Den totala utmattningen och mattheten i kroppen gör att jag måste ta i från tårna, tvinga kroppen till varje liten rörelse. Den orkar inte själv.
Det är klart att jag skulle kunna be mamma bära in kvällsmaten och kaffet och saften till sovrummet så behöver jag inte resa mig helt utan "bara" ta mig upp till halvliggande. Men jag har legat ner så många timmar nu att jag måste upp och kissa och hur jobbigt det än är (så löjligt, otänkbart jobbigt) att resa på sig måste jag upp och sträcka på benen lite. Diverse kroppsdelar är helt bortdomnade och måste väckas till liv. Därför blev det till att tvinga mig själv att kliva upp, hur svårt det än alltid är...
Vad tufft du har det, yrsel är ju bland det värsta som finns : ( Och ovanpå det har du ju fler tuffa symptom. Mitt i allt elände så känns det iaf skönt att läsa om din fina mamma som finns där för dig. Hoppas du fått i dig lite mat och att du får en så ok natt som möjligt. Många kramar till dig fina vän och till Trisse <333