hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Min hjärna är inte bara extremt känslig mot ljud, ljus och rörelser...

...utan också mot ALLA möjliga inryck som rör hjärnan och som måste tas emot, bearbetas och förstås sig på av hjärnan. Min hjärna är extremt känslig mot alla ljud, allt ljus och också mot alla rörelser som är inom synfältet. Exempel på det är någon som rör sig i rummet jag är, mötande bilar som passerar förbi, ett fladdrande på tv:n. Allt detta gör att min hjärna blir väldigt trött och dubbelseendet och synbortfallen förvärras och jag får som någon form av flimrande starkt ljus framför ögonen. Det känns som att jag är på väg att svimma och hjärnan blir riktigt trött och det går som elektriska stötar i hela huvudet och huvudvärken blir akut försämrad. Ja, så påverkad blir jag av rörelser bredvid och framför mig. Inte konstigt att min hjärna trivs bäst i ett rum som inte bara är tyst och mörkt utan också stilla och lugnt.

Ljuset får min hjärna att göra fruktansvärt ont, ögonen likaså och det blir samma flimrande hemska ljus i synfältet som vid rörelser. Samt att dubbelseendet och synbortfallen osv förvärras. Ljud får min hjärna att bli extremt trött, förvirrad och allmänt borta. Det är riktigt plågsamt eftersom alla ljud blir till ekande mycket höga ljud i min hjärna och då min hjärna är för trött för att bearbeta alla ljud blir de flesta ljudintrycken oidentifierade vilket gör upplevelsen än värre och förvirringen ännu större. Ljud ger också hjärnan som starka elektriska impulser som gör ONT. Ju högre ljud desto svårare smärta och kraftigare "elstöt" i hjärnan.

Om man som jag är mycket svårt sjuk i ME, eller för den delen har en lindrigare form av ME som är mycket illa nog, är det känt att man lider av ljud- och ljuskänslighet i olika svårighetsgrader. Likadant där som sjukdomen i övrigt, vissa är ganska lindrigt känsliga medan andras hjärnor är mycket, mycket känsliga för alla typer av intryck. Det kan vara rörelser, som jag beskrev ovan, och det kan vara lukter/dofter. Dofter är också ett inryck, doftintryck som det kallas, som hjärnan tar in, identifierar, bearbetar och försöker förstå sig på. Vad doftar det? Är doften bekant? Är den trevlig eller obehaglig? Vart ifrån kommer den? Vad betyder den? Osv osv.

Många med ME (och fibromyalgi) är väldigt känsliga för dofter. Jag har inte varit det tidigare i livet, men nu är jag verkligen känslig för dofter, goda som äckliga. Jag har även blivit väldigt känslig för smaker, mina smakupplevelser har förändrats, men det har jag skrivit ett eget inlägg om som kommer upp här på bloggen i eftermiddag, så kika in här igen då och läs om ni finner detta inlägg och detta ämne intressant!

Att vara känslig för dofter kan vara att hjärnan har blivit extra känslig för hur stark doften är, alltså att den blivit mer känslig och snappar upp dofter den tidigare inte skulle reagerat på. Det kan också vara så att den doft som tidigare registrerats som trevlig, eller kanske som gått obemärkt förbi, passerat som "neutral" tidigare, nu sticker ut ur mängden. På ett positivt eller ett negativt sätt, men oftast negativt. Vissa beskriver det som vid en graviditet då "näsan blivit känsligare". Fast det är såklart hjärnan som blivit känsligare och inte näsan!

Jag har aldrig vad jag kan minnas tyckt att kött doftat illa (om det inte är dåligt såklart) men nu tål jag inte doften av kött. Jag har tidigare inte varit särskilt kinkig om någon varit på toa och spridit en viss doft efter sig, men nu håller jag på att spy om jag utsätts för det och jag måste vänta en bra stund med att gå och kissa om någon varit på toan innan. Och nej, det behöver inte varit någon med dålig mage. Det är min känsliga hjärnas fel, snarare än någons stackars mages fel!

Andra dofter som ett nyss startat element som haft lite damma i sig som blivit en aning bränt (ingen brandrisk eller något farligt, alltså) har jag tidigare inte ens reagerat över. Men nu känner jag plötsligt allt sånt! Minsta lilla doft när jag går i ett rum, minsta vindpust som för en doft med sig. Min hjärna är ständigt uppmärksam, överaktiv och stressad, och försöker registrera och identifiera allt- vilket den inte alls lyckas med eftersom den är så trött och ständigt lider av stor sömnbrist.

Det gör att även doftintrycken, precis som ljud- ljus- och rörelseintrycken, lämnas i ett enda stort kaos som spär på såväl hjärntröttheten, som känslan av förvirring och att jag är allmänt bortkommen och inte mig själv. Detta är inte min hjärna, den är trötta, glömska, förvirrade och överkänsliga hjärna som försöker, men som inte lyckas, registrera alla intryck den så förtvivlat snappar upp och tar in. Frustrerande och plågsamt är vad det är. Om jag ska uttrycka mig mycket milt...

Älskade, vackra Larry som alltid har ett så fundersamt, nästan bekymrat uttryck tack vare de charmiga rynkorna ovanför ögonen. Hästar (och hundar) hör och ser väldigt mycket bättre än oss människor. De har också ett mycket bättre luktsinne. Detta för att de ska överleva: hitta mat, fly från faror, hitta och hålla koll på sin flock osv. Men inte verkar de lida för det. Deras hjärnor är nog helt enkelt inte lika trötta som en ME-sjuk persons hjärna. Och det tur det! 

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Bella
skriven :

Hehe ja, du vet ju redan vad jag hade att säga ;)

Svar: Ja, just det! Ledsen att det blev fel! Kram <3
Hanna Andersson

2 Days by Johanna
skriven :

Ja jag hade önskat du hade orkat kommer på bloggfesten. Men när jag läser detta inlägget förstår jag hur omöjligt det är för dig och göra något sånt kul. :(

Svar: Tack :) ja, det hade varit roligt! Men som du förstår är det helt och hållet omöjligt att göra något sådant. Tyvärr :(
Hanna Andersson