hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Medverkar i FibromyalgiNytt igen! 💜

För några veckor sedan, närmare bestämt när jag låg inne på sjukhus, kom det nya numret av FibromyalgiNytt ut. Jag medverkar i det numret, det är fjärde (om jag minns rätt!) gången jag medverkar med mina texter i denna tidning som ges ut till flera hundra (kanske till och med tusentals, vet faktiskt inte) svenskar över hela landet. Det är lika roligt varje gång jag får chansen att få en av mina egna texter, samt min bloggadress publicerad och tryckt i text. Det är jag verkligen så glad och stolt över!

Eftersom jag som sagt låg inne på sjukhus när tidningen kom hem i brevlådan tog pappa ett kort på min text i tidningen och skickade till mig och det är den bild jag visar längre ner i detta inlägg. Jag har inte orkat läsa texten än, fast jag har ju såklart läst den innan, men det är ändå en annan sak när man sitter med tidningen i knät och läser.

Jag får ganska ofta frågan hur man själv får hem denna tidning, FibromyalgiNytt, och svaret är genom att man blir medlem i FibromyalgiFöreningen, i en lokalförening- till exempel Göteborg. Då får man hem denna tidning fyra gånger om året och stödjer också FibromyalgiFöreningens viktiga arbete för att förbättra situationen och öka kunskapen och förståelsen för alla fibromyalgi-sjuka personer i vårt avlånga land.

Hoppas bilden är såpass tydlig att det går att läsa texten. Annars finns samma text redan publicerad här på bloggen, den 4 september 2016. Googla på "hannaslillaliv blott 21 år" eller kika i bloggens arkiv (september 2016) så får ni fram den om ni vill läsa! Tack, återigen och än en gång, till alla er som stöttar mig, läser och kommenterar. Ni är så viktiga för mig! 💙💜

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Bella
skriven :

Jag ÄLSKAR texten i den blå lilla rutan längst ner Hanna, heja dig! Helt rätt inställning och klart du ska få chansen att må bättre, forskningen måste göra ett genombrott.

Svar: Tack så mycket, Bella. Det är så jag känner. Att jag VÄGRAR vara 40 år och vara lika sjuk. Det är inget alternativ för mig, så länge orkar varken jag eller min kropp/hjärna stå ut med den här skiten. Så det är bäst för forskningen att den går framåt...! Kram fina Bella <3
Hanna Andersson

2 Lena
skriven :

Hej du fina tjej. Efter att jag sett dig på ett facebook-inslag så började jag läsa din blogg. Den är så välskriven, omväxlande och intressant. Det kan väl tyckas att man har nog med sina egna problem och att man inte skulle orka med andras. Så är det verkligen inte. Det känns skönt att läsa om andra i samma situation. Det känns bra att läsa någon annans historia, där man känner igen sig i många situationer. Jag mår bra av att veta att andra har det lika jobbigt som jag har det och att de orkar och lever sina egna liv. Att känna igen sig själv i andras berättelser stärker mig och får mig att känna gemenskap. För mig är det viktigt att känna att jag inte är helt ensam med mina problem och smärtor. Vi är många som lever på ett liknande sett och som klara av en dag i taget. Känner tacksamhet med dig som tar av din tid och din energi för att berätta din historia, ditt liv. Stor kram till dig.

Svar: Hej, fina Lena! Stort tack för din kommentar och tack för att du läser, det uppskattar jag! Tack så mycket, det var snällt sagt om mig och min blogg!
Det håller jag helt med dig om, det ÄR skönt att veta att man inte är ensam om sina symtom. Det är en tröst att veta att fler än en själv kämpar mot dessa sjukdomar. Det är inte det minsta konstigt. Ingen vill väl vara ensam?
Vi får ta en dag i taget, vara starka, fortsätta kämpa och försöka finna någon styrka (även om det är sorgligt) att vi är så många som mår så dåligt.
Tack så mycket. Jag känner helt enkelt att jag måste dela med mig av mitt liv och skriva om dessa sjukdomar för att uppmärksamma och sprida kunskap och öka förståelsen. Självklart är det en fördel att jag älskar och brinner för att skriva!
Stor kram <3
Hanna Andersson

3 anneli
skriven :

Vad jag blir djupt rörd,, vad du är duktig på skriva.
Vad kul dessutom att du blir publicerad, du hjälper garanterat många fler än du tror :) Kram

Svar: Tack så mycket, Anneli för din fina kommentar! <3 Det är väldigt roligt att mina texter publiceras, annat än här på bloggen. Jag hoppas verkligen det! :) Kram
Hanna Andersson

4 Katarina
skriven :

Vad roligt att du flera gånger fått medverka i tidningar : ) Det ska du verkligen vara stolt över! Kramar fina vän <333

Svar: Det är väldigt roligt, jag är så glad och stolt över det! Snart medverkar jag igen, i FibromyalgiNytts nästa nummer :) Tack, det är jag faktiskt också! Det känns lite konstigt att vara stolt över mig själv nu för tiden när jag inte åstadkommer eller gör något direkt- förutom att skriva då- men jag kan ändå inte låta bli att känna stolthet.
Kramar finaste Katarina <333
Hanna Andersson

5 Days by Johanna
skriven :

Så roligt dina texter kommer med där, det är du värd!

Svar: Det är väldigt roligt! Tack så mycket <3
Hanna Andersson

6 ullie
skriven :

ja men det måste ju va skoj lite uppskattning sådär
usch jobbigt för dej me så många sjukdomar
ja har fibro o diskbråck iryggen o nu ett ny op knä men ja det går framåt

önskar dej en fin morgon dag kramar

Svar: Ja, uppskattning är såklart alltid roligt, det tycker nog alla. Men det är inte uppskattning i sig som är det viktigaste eller det som driver mig att fortsätta skriva. Utan det är just det att jag vill att ALLA ska veta vad ME, fibro och EDS är. Jag vill hjälpa till att öka kunskapen, ge dessa osynliga sjukdomar (och syndrom som EDS är) mer uppmärksamhet samt öka förståelsen för den situation vi sjuka lever i. Det är det jag vill med mitt skrivande!
Det är minst sagt jobbigt med alla sjukdomar :( Tråkigt att du också har fibro och diskbråck, men ändå skönt att du känner att det går framåt. Lycka till med läkningen/rehaben av ditt knä!

Tack så mycket. Detsamma önskar jag dig! Kramar
Hanna Andersson