hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Lite spontana tankar just nu

Tankar just nu:

* Ibland måste man få tycka synd om sig själv. Vissa ser det som en svaghet. Jag ser att det är oundvikligt

* Det känns som att jag står och stampar på samma ställe. Jag vill röra mig framåt. Men vet inte hur eller vart jag ska. Bara att det måste gå

* Det är först när livet är som tuffast mot dig som du på riktigt blir medveten om hur stark du verkligen är och hur mycket du klarar

* Motgång efter motgång. Jag tar smäll efter smäll. Är jag så dum eller så stark som alltid väljer att stå ut lite till?

* Efter solsken kommer regn

* Ibland känns min och kroppens förmåga att överleva gång på gång som något fantastiskt. Men det känns ännu oftare som en förbannelse

* Jag drömmer hela tiden om att återigen få sitta på hästryggen igen. Det är det jag längtar efter och saknar allra mest! I kombination med att få vara i stallet och pyssla och mysa med hästarna

* Min favoritårstid har alltid varit vintern. Snö, kyla och frost. Nu har jag ingen riktig favoritårstid längre. Alla dagar, veckar och månader ser ungefär likadana ut, oavsett tid på året och alla dagar, veckor och månader är en lika stor plåga, oavsett temperatur och väder

* Jag är inte negativ, inte det minsta. Jag är faktiskt positiv. Men jag är realistisk och har blivit dåligt behandlad av allt för många, allt för mycket och av livet och det har satt sina spår i mig och på de förväntningar jag har på andra och på livet

* Nu har jag skrivit av mig lite tankar och känner mig ganska tom på ord. Dags för ytterligare några (många) timmars vila innan möjligheten finns att några nya ord kanske kan, vill och behöver komma ur mig!

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: