Det blåser mer eller mindre storm här ute vid havet. När vinden tar i känns det i hela stugan och vinden låter riktigt mycket, i alla fall om du frågar mig. Idag har jag inte rört mig en meter, som vanligt. De andra har varit ute och grejat nästan hela dagen. De målar både stugan och friggeboden och Lina har fixat med blommor och mamma och pappa har tagit en långpromenad med Trisse. Jag har vilat, vilat och vilat ännu mer. Tråkigare vardag än min får man leta efter. Men det är inte det att min tillvaro är så tråkig som är det värsta, verkligen inte. Vad som är värst är att jag lider så. Värken är hemsk, yrseln, illamåendet, utmattningen, huvudvärken, ja ALLT är lika hemskt. Det är det som är problemet, inte att mina dagar är så tråkiga. Jag vet att många med värk blir påverkade av blåst men det blir inte jag. Det skulle ju kunna bero på att jag bara ligger inne i sängen och är helt skyddad från blåsten där, men det är i alla fall något positivt. Hade jag varit känslig för blåsten hade det utan tvekan märkta nu, för jösses så det blåser!