hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Ingen logik någonstans...!

Det är ofta jag känner att saker och ting borde vara logiska, fungera logiskt, när det inte är så. Som ME till exempel. Sjukdomar i allmänhet tenderar att vara ologiska, en så komplex sjukdom som ME i synnerhet. Saker som gör att ME är så ologisk, ofta fungerar på ett så ologiskt sätt är att det som borde vara bäst för kroppen, det som kroppen (och hjärnan) behöver allra mest är det den får allra minst.

Jag ska förklara lite bättre. Ju tröttare man är, desto svårare är det att somna. Trots att kropp och knopp bokstavligen skriker efter sömn och återhämtning är hjärnan aldrig så uppe i varv och sömnen så långt borta som när den är som mest efterlängtad. Vid krascher, när kroppen behöver vila, stillhet och återhämtning är det inte ovanligt att hjärnan går i spinn totalt och föreslår aktivitet efter aktivitet som man kan tänkas hitta på. Saker som att gå ut och gå med hunden, ta en fika eller städa/sortera i hyllor och skåp. Varför?! Varför kommer hjärnan på såna dumma idéer som jag ALDRIG gör annars, för att jag inte klarar av det vid "vanlig" krasch, när jag är som mest kraschad?!

Det finns ingen sans och balans. Ingen logik. Kropp och hjärna gör som de vill oavsett hur de mår, vilket skick de befinner sig i för tillfället. Viljan är det ju inget fel på, inte idéerna, fantasin eller kreativiteten heller. Men det är så mycket annat som inte funkar. Så mycket som är så fel. Som att sömnbristen blir värre och värre och därför sömnbehovet större och större samtidigt som sömnen blir mer och mer långt borta. Varför?! Det är så konstigt. Tvärt emot hur det borde vara. Att hjärnan vill hitta på som mest saker när kroppen är som sämst tror jag är någon form av överlevnadsinstinkt och såna är ju bra att ha. Men det finns fortfarande ingen "riktig" förklaring till varför det går till så här. Ingen logik.

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Nilla
skriven :

Det är verkligen ologiskt och gör det mycket svårare att hantera sin rätta energinivå. Kram

Svar: Exakt så är det, tyvärr. Kram
Hanna Andersson

2 Netti Starby
skriven :

Jag sänder dig en massa kramar från mig! <3

Svar: Tack, Netti <3 Massa kramar tillbaka <3
Hanna Andersson

3 Frida G Svensson
skriven :

så himla viktigt och modigt inlägg!

Svar: Tack så mycket <3
Hanna Andersson

4 Bella
skriven :

Håller med helt, finns verkligen ingen logik i det här med sjukdomar! Eller jo, ser man till det rent fysiologiska så finns det ju förklaringar.. men dessa i sig känns ju ändå väldigt ologiska. Att det ska kunna bli så tokigt liksom?

Svar: Jo, det finns ju alltid en fysiologisk förklaring som är lika logisk som den är självklar. Men i vardagen, i vardagligt tänk, känns det så hemskt ologiskt. Ja, att det kan bli så tokigt!
Hanna Andersson

5 Katarina
skriven :

Ja, du har så rätt, finns ingen logik i dessa ME-kroppar! : ( Hur många ggr har jag inte fått frågan om varför jag inte "sover en stund" när jag är riktigt dålig. Problemet är ju just det du beskriver, våra hjärnor funkar ju inte så. Vid andra sjukdomar verkar det som om de flesta kan sova mer när de är dåliga och dessa personer och de som är friska förstår tyvärr inte våra problem. Kramar fina vän<333

Svar: Nej, det finns ju tyvärr ingen logik alls med ME. Våra sjuka kroppar gör som de själva vill. Haha ja, den är bra den! Typ som att min familj alltid säger till mig "har du sovit mycket idag?". Eller "jag går och väcker Hanna". NEJ! Jag sover inte. Bara för att jag vilar dygnet runt betyder inte det att jag sover. Det är INTE samma sak. Så jag behöver inte väckas. Jag är tyvärr redan vaken...
Jo men så är det ju. Drabbas en frisk person typ av en förkylning eller liknande så sover de bort eländet. Men riktigt så fungerar det inte för oss med ME som har sömnstörningar att leva med.

Kramar fina vän <333
Hanna Andersson

6 Days by Johanna
skriven :

Måste säga jag är imponerad att du orkar skriva så långa och så bra blogginlägg. Skriver du lite då och då eller allt på ett bärde? :)

Jag tänkte igår var jag så trött att jag knappt orka blogga liksom, och då är min lilla sketna förkylning, inte något mot det du går genom varje dag.

Svar: Jag är faktiskt imponerad över mig själv! Imponerad och väldigt, väldigt glad att min hjärna fortfarande fixar att skriva, om än under lugna förutsättningar. Jag skriver de flesta inläggen på natten, när jag ändå inte kan sova. För då är det mörkt och helt tyst och stilla, det är då min hjärna kan fungera lite grann.
Annars går det inte alls.
Skrivandet är på något sätt det enda jag har kvar så jag är väldigt tacksam så länge jag kan skriva blogginlägg, samt ha kontakt med några få nära vänner via social media och skriva med dem.

Jo, men detta är ju mitt normaltillstånd. Det är som vissa säger att de inte förstår hur jag orkar vara uppe och fika ibland. Nej, men om jag inte hade tvingat mig själv till att orka det skulle jag ju aldrig fika! Att vara förkyld är ju inget normaltillstånd för dig.
Men jag är (tyvärr) van vid att leva med kronisk influensa, kronisk magsjuka osv osv.
Det är vardag för mig.
Hanna Andersson