Idag fyller min mamma år. Hela 50 år blir hon idag! Jag kan inte förstå att båda mina föräldrar nu är 50, ja till och med över 50. Pappa är ju 52! Tiden går så läskigt fort. Men samtidigt så ser jag inte alls på mina föräldrar som gamla. Och det är de ju inte heller. 50 år är ingen ålder! Visst har mamma börjat få några gråa hår (inte många, men några) men jag tycker hon blir vackrare och vackrare. Och om jag skulle vara hälften så vältränad som hon är nu när jag är 50 kommer jag vara världens lyckligaste!
Jag hoppas innerligt att mamma får en toppenfin födelsedag och att hon blir riktigt nöjd med denna dag. Det förtjänar hon. Faktum är att hon förtjänar all lycka, glädje och kärlek i världen. Hon är en av de finaste människor jag känner. Jag kan bara tala för hur hon är som mamma, inte hur hon är vän (fast vi är ju vänner såklart) eller hur hon är som fru och kollega, chef osv. Men som mamma, och som mormor till Trisse, är hon världens bästa. Hon är snäll, omtänksam, klok, rolig, fyndig, smart, kärleksfull, envis och fin.
Hon är mitt allt och jag skulle inte klara mig en minut utan henne (jo, det skulle du, tänker min mamma när hon läser detta) men det känns verkligen inte så. Hon är en så stor del av mig. Hon är ALLT. Mitt allt. Familjens allt. Utan henne är vi andra halva. Hon är så extremt betydelsefull för både mig och familjen. Jag respekterar min mamma, hennes kunskaper och erfarenheter, hennes klokhet, mod, envishet och målinriktning så mycket. Hon är beundransvärd, det är vi många som tycker. Jag önskar bara att hon förstod lite bättre själv precis hur bra, fin och värdefull hon är.
Så himla fin din mamma är och otroligt fint du har skrivit om henne. Stort grattis till din mamma! <3 Kramis