hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Ett steg närmare vardagen och verkligheten

Mamma och Lina har arbetat sina första jobbveckor nu. Det var första steget mot vardagen och verkligheten som oundvikligen kommer varje år efter midsommar, sommar och semestrar. Nästa steg är att pappas semester nu är slut, han börjar jobba på måndag och eftersom vi ska bo kvar på landet ett tag till får även han börja pendla in till stan på mornarna. Men det är inte så lång väg, för alla utom de med svåra ryggbesvär vill säga, så det är inga problem. Att pappa också börjar jobba nu är ett stort steg närmare vardagen och verkligheten. Det ger mig lite ångest, men jag försöker skaka av mig ångestkänslorna och tänker att jag ändå inte kan göra något åt det, tiden går och två av tre sommarmånader har alldeles strax gått. Det är inget jag kan göra åt det. Bara att försöka göra det bästa av alla situationer. Att jag haft en del telefonsamtal som har med sjukvård och sjukdomar att göra och att jag till och med var på vårdcentralen i fredags för ett läkarbesök är också tydliga tecken på att sommaren och min "semester" snart är slut. Allvaret är här igen. Den grå vardagen och den jobbiga verkligheten (med alla miljoner vårdbesök, utredningar osv osv) är redan här så smått och snart är den här helt och hållet. Ångest och oro i magen. Men, som sagt, det är bara att göra det bästa av situationen.   
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Katarina
skriven :

Förstår dina känslor, det blir ju alltid lite trist när våra närmaste i familjen börjar jobba igen. Samtidigt så kan vi ju dessvärre aldrig ta semester från våra sjukdomar, tyvärr ; ) Du har ju heller tråkigt nog inte förskonats från vårdbesök under sommaren, det är ju annars ngn form av frihet om man kan ta lite paus från dem. Hoppas du kan ta en dag i taget och undvika att känna stress så mycket det bara går. Önskar dig så bra mående som möjligt resten av dagen. Kramar fina vän <333

Svar: Ja, på ett sätt är det trist och på ett sätt är det skönt att de är iväg på dagarna så jag får det tyst och lugnt. Nej, vi kan ju inte det tyvärr. :( Precis, det har varit en del vårdkontakt som jag hoppats slippa, men det är ju som det är. Tack, jag ska försöka det. Tack, detsamma Katarina <3
Kramar fina vän <333
Hanna Andersson