hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

En väldigt dålig och långsam och allt för ofta inte alls fungerande återhämtning... 🤕😩

På tal om det jag skrev om imorse (eller jag skrev det i natt, men det kom ut imorse) om att vila och sömn inte är samma sak och att man inte nödvändigtvis blir piggare eller mindre utmattad och trött trots åtskilliga timmars vila eller sömn så tänkte jag ta upp ett ämne som är liknande och på samma spår. Något jag också berörde lite snabbt och lätt i morgonens inlägg och som jag tänkte ta upp lite mer nu, nämligen detta med återhämtningen hos oss ME-sjuka. Eller snarare bristen på återhämtning.

Generellt sätt kan man säga att ju svårare sjuk man är i ME desto sämre återhämtning har man. Är man som jag mycket svårt/mycket allvarligt sjuk i ME är återhämtningen väldigt dålig, ja i vissa fall till och med i stort att obefintlig. Så är det för mig. Minsta lilla jag gör som är för mycket för mig (allt annat än att ligga blick stilla ovh blunda, med andra ord) leder till att jag blir extra kraschad och att jag då alltså har ännu kraftiga symtom och mår ännu sämre. Återhämtningen för mig efter dessa "övertramp" är mycket, mycket lång och långsam och ofta icke existerande. Det är därför jag blir sämre och sämre, år för år, för att jag helt enkelt inte återhämtar mig efter de krascher jag ofrivilligt drabbas av.

För mig är något av det svåraste med ME just bristen på återhämtning. Det är det som mestadels bidrar till att jag inte kan vara aktiv, eller ens leva. Det är bristen på återhämtning och att återhämtningen ofta uteblir helt och hållet som gör att jag blivit så här väldigt svårt sjuk i ME. OM min återhämtning hade fungerat lite grann, i vissa fall om den fungerat alls, hade jag aldrig kommit till den här nivån av min ME. Om jag hade chansen att återhämta mig hade inte heller mina andra sjukdomar blivit så svåra och besvärliga. Just att jag återhämtar mig så knappt och så dåligt och långsam, och till och med inte alls, har också bidragit till att mitt allmäntillstånd blivit så nedsatt.

Min kropp befinner sig alltid i svårt krasch-läge. Den håller alltid på att återhämta sig efter senaste extra kraschen den drabbats av. Den är aldrig på en "normal", vanlig, lugn och stabil plats. Den måste hela, hela tiden försöka återhämta sig så långsamt, så långsamt och det tar såklart massvis med kraft och energi det också. Och just när den håller på att återhämta sig efter förra kraschen drabbas den av en ny eller en för svår krasch som den helt enkelt inte kan återhämta sig från alls och vips har jag hoppat ner ett pinnhål i mitt mående. Bara sådär har jag blivit ännu sämre i min ME, jag har drabbats av en permanent försämring som är för svår och som min kropp är alldeles för sjuk och svag för att återhämta sig från. Det är en bidragande orsak, en av flera orsaker, till varför jag blivit så svårt sjuk i ME. Bristen på och frånvaron av återhämtning.

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Netti Starby
skriven :

Vad jobbigt du har det med återhämtningen och många kramisar från mig! <3

Svar: Ja, det är ju tyvärr så :( Kramar <3
Hanna Andersson

2 me alltidvila
skriven :

Igenkänning på det du skriver... Massa kramar till dig <333

Svar: Förstår det! Det brukar ju vara så för oss två... Många kramar fina vän <333
Hanna Andersson

3 Heléna
skriven :

Knepigt när kroppen inte klarar av att återhämta sig trots vila :( Fast det är kanske så att när kroppen hela tiden får jobba med det som händer på insidan pga dina olika sjukdomar, så blir det aldrig riktigt någon riktigt återhämtning då kroppen ändå är aktiv med att jobba med andra delar av kroppen :( Skickar massor av energigivande styrkekramar till dig <333 God natt finaste du och sov så gott! Många stora kramar världens finaste Hanna <333

Svar: Det är väldigt knepigt och ett mycket, mycket stort problem. Ja, det är nog så. En kroniskt sjuk kropp är ju sjuk hela tiden. Det är inte som en förkylning som går över på någon/några veckor som kroppen sedan får chansen att återhämta sig från. Här är sjukdomstillståndet konstant. :(
Hoppas du sovit gott i natt och att du får en fin tisdag! För mig blev det inte en gnutta sömn på hela natten tyvärr :(
Många stora kramar världens finaste Helena <333
Hanna Andersson