hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Betydelsefull sms-konversation med Lina om vår lille pojk!

Mobilen är min länk till omvärlden. Både omvärlden som det som sker ute i världen, men också omvärlden som det som sker utanför mitt sovrum. Jag orkar oftast endast skriva mina blogginlägg (som jag oftast gör på natten då det är tyst och mörkt och jag ändå inte kan sova) och svara på kommentarer och skriva med någon vän då och då. Annat som har med mobilen att göra orkar jag inte engagera mig i. Jag läser till exempel inte nyheter eller bloggar längre (mer än typ tre stycken då och då). Det är verkligen inte ens alltid jag orkar svara på sms, ens från vänner eller familj. Den mesta kontakten med vännerna får Lina ta (vi har mestadels samma vänner) och samtal som kommer till min telefon tar jag aldrig, utom om någon läkare ringer.

Men så igår skrev Lina och jag fram och tillbaka på sms en stund. Bara några minuter, men det gjorde ändå att jag kände mig mindre ensam där jag låg i min ensamhet i sovrummet. Jag kallar Lina för Lini, därför står det så om hennes kontakt på min telefon. Jag ber om ursäkt för några stavfel/fel ord, det är antingen våra hjärnors fel eller telefonernas fel. De väljer ju tyvärr lite egna ord ibland, som nog alla vet...!

De skärmdumpar jag kommer visa på vår korta konversation är kanske inte mycket att hänga i granen för er som läser. Men för oss betydde det mycket. Bara att jag svarar när Lina skriver är verkligen inte en självklarhet på grund av min hjärnas status, utmattning och yrsel, skakningar osv osv. Läs och le och försök se lille Trisse framför er! 🐶❤️

 
Ps. de blå bubblorna är det jag skrev och de grå bubblorna är det Lini skrev. Jag kan också tillägga att Lina bar in Trisse till mig och att vi låg och myste och hade det gott resten av kvällen. Älskade lille hund. Och älskade bästa tvilling! ❤️
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Katarina
skriven :

Förstår att mobilen är jätteviktig för dig. Jag beundrar dig för att du orkar skriva så mycket och också viktigt (och lägga upp så fina och mysiga bilder) på din fina blogg. Men hoppas också att du är rädd om dig och den lilla energin <3
Haha, rolig konversation ni hade : ) Kram fina vän <3

Svar: Ja, den blir väldigt viktig. Inte minst för att jag ofta använder den för att ta kontakt med familjen när jag behöver hjälp samt att jag har den om det är något akut. Jag orkar inte alltid ropa på hjälp och framförallt inte gå och be om hjälp. Då är telefonen mycket bra att ha! Tack snälla du <3
Jag försöker vara rädd om mig och ta väl hand om den lilla, lilla energin jag har. Att skriva är såklart inte nödvändigt att göra (och onödigt att lägga energi på tycker vissa) men det ger mig så mycket! Jag bara måste få skriva! Och kan jag sprida lite kunskap och uppmärksamhet på vägen är det värt väldigt mycket och ger mig kraft och energi tillbaka att orka fortsätta!
Kramar <3
Hanna Andersson

2 Days by Johanna
skriven :

Bar hon in honom? =) Då blev han glad kan jag gissa..


Svar: Ja, det gjorde hon! Både han och jag blev mycket nöjda när vi återförenades! <3
Hanna Andersson