Mobilen är min länk till omvärlden. Både omvärlden som det som sker ute i världen, men också omvärlden som det som sker utanför mitt sovrum. Jag orkar oftast endast skriva mina blogginlägg (som jag oftast gör på natten då det är tyst och mörkt och jag ändå inte kan sova) och svara på kommentarer och skriva med någon vän då och då. Annat som har med mobilen att göra orkar jag inte engagera mig i. Jag läser till exempel inte nyheter eller bloggar längre (mer än typ tre stycken då och då). Det är verkligen inte ens alltid jag orkar svara på sms, ens från vänner eller familj. Den mesta kontakten med vännerna får Lina ta (vi har mestadels samma vänner) och samtal som kommer till min telefon tar jag aldrig, utom om någon läkare ringer.
Men så igår skrev Lina och jag fram och tillbaka på sms en stund. Bara några minuter, men det gjorde ändå att jag kände mig mindre ensam där jag låg i min ensamhet i sovrummet. Jag kallar Lina för Lini, därför står det så om hennes kontakt på min telefon. Jag ber om ursäkt för några stavfel/fel ord, det är antingen våra hjärnors fel eller telefonernas fel. De väljer ju tyvärr lite egna ord ibland, som nog alla vet...!
De skärmdumpar jag kommer visa på vår korta konversation är kanske inte mycket att hänga i granen för er som läser. Men för oss betydde det mycket. Bara att jag svarar när Lina skriver är verkligen inte en självklarhet på grund av min hjärnas status, utmattning och yrsel, skakningar osv osv. Läs och le och försök se lille Trisse framför er! 🐶❤️
Förstår att mobilen är jätteviktig för dig. Jag beundrar dig för att du orkar skriva så mycket och också viktigt (och lägga upp så fina och mysiga bilder) på din fina blogg. Men hoppas också att du är rädd om dig och den lilla energin <3
Haha, rolig konversation ni hade : ) Kram fina vän <3