Denna dag blev inte alls som jag hade tänkt mig. Ungefär en timmas vila sammanlagt, så det kunde vart mycket värre, gick bort när mamma och jag åkte till jourcentralen för att kolla upp mitt öra. Jag skulle aldrig åka iväg på något sådant och lägga massor av energi på det om jag inte kände att det var nödvändigt. Men det kände jag, jag känner min kropp mycket väl vid det här laget och vet vilka symtom som kan kopplas till ME och vilka som är något annat. Örat var något annat och det visste jag.
Mamma ringde innan och förklarade situationen så direkt när vi kom innanför dörrarna blev jag visad till ett nedsläckt undersökningsrum där jag kunde ligga och vila på britsen medan mamma anmälde mig i kassan. Det tog bara några få minuter innan läkaren kom, jag var både förvånad och en smula chockad. Visade just vårdpersonal hänsyn till mina svåra symtom- ljud- och ljudkänslighet och svårigheter att vara utanför hemmet?! Ja, det gjorde de faktiskt! Skönt. Ovanligt förekommande, men väldigt välkommet när det väl händer!
Jag fick utskrivet antibiotika som jag ska ta dubbel dos av de flesta fyra dagarna och sedan vanlig dos i tre dagar till. Behandling i sju dagar istället för fem som är det vanliga OCH dubbel dos. Antingen förstod läkaren hur nedsatt jag är för övrigt, immunförsvar, allmäntillstånd, lungorna mm, eller så är det en riktigt svår öroninflammation jag fått.
Oavsett så hoppas jag att det går över nu på några dagar. Och att magen inte rasar ihop allt för mycket (ännu värre än den redan är) på grund av antibiotikan. Det återstår att se. Skönt med en sjukdom/diagnos/åkomma som faktiskt går att göra något åt! Det är jag inte van vid!
Åh så typiskt att du åkt på öroninflammation, skönt att du fick proffsig hjälp iaf! Hoppas att det ger med sig riktigt snart! Många långa kramar och puss på kinden från mig 💜💎💜💎💙💎💜💎💜