hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Stormsäkrande åtgärder! 💨

Det blåser mer eller mindre storm här ute vid havet. Vinden rasslar i träden, den tar tag i stugan och den låter riktigt högt. Tänk att vind kan låta så mycket! Och tänk att vind kan göra så otroligt stor skada när den kommer upp i vissa hastigheter/styrkor! Naturens krafter är mäktiga och mer kraftfulla än vi kan förstå.

Jag ligger som vanligt och vilar inne i sovrummet här nere i stugan, i mammas och pappas säng. Persiennen är neddragen för att skydda mig från dagsljuset och solens bländande (och plågsamma) ljus. För att få in lite luft behövde jag få fönstret öppet, Lina var snäll och hjälpte mig med det. Det tog inte många sekunder innan våra två porslinsprydnads-saker höll på att flyga iväg av vinden. Den ena välte och rullade mot fönsterbrädans kant och på något konstigt vänster fick jag slängt mig mot sängkanten och fångat den innan den åkte ner i golvet! Jag förstår fortfarande inre hur det gick till...?!

För att undvika att också den andra porslins-grejen skulle riskera att falla ner i marken och gå i bitar ställde jag ner dem båda två på golvet. Där står de säkert från vinden.

Vinden tog också tag i persiennen och gjorde att den stod och slog mot fönsterkarmen och det klarar INTE mitt känsliga huvud. Så på skakiga ben och med mycket möda reste jag mig upp och la två böcker tryckta mot persiennen så den sitter fast mot fönsterkarmen. Nu får jag inte frisk luft och syre utan att det låter onödigt mycket och utan att prydnadsgrejer tar skada. Jag tvingades ta till stormsäkrande åtgärder och det gav resultat. Så nu kan jag lugnt vila vidare till det dånande ljudet av vindens framfart!
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Katarina
skriven :

Så bra gjort att du hann rädda porslins-saken och dessutom fixa detta med persiennerna : ) Vindarna har verkligen varit tuffa denna sommar (ihop med det knepiga vädret), tror jag kan räkna gångerna på typ ena handens fingrar som det inte blåst denna sommar. Det är verkligen jobbigt att vara så känslig för allt ljud med denna sjukdom, tyvärr har många svårt att förstå det : ( Man får ju på något sätt vara sin egen uppfinnare precis som du fixade problemet med dina persienner ; ) Kramar fina vän <333

Svar: Jag har ingen aning om hur jag hann, jag är inte direkt snabb i vanliga fall, men det gick ju bra denna gång! Det är verkligen hemskt att vara så ljudkänslig och min uppfattning är att ingen förstår (ner än andra ME-sjuka) hur mycket jag än försöker förklara och förklara...! :(
Ja, man måste absolut vara påhittig och kreativ och komma på lite egna lösningar!
Kramar fina vän <333
Hanna Andersson