Som jag skrev igår morse är jag ensam några timmar varje dag, eller inte varje dag, då Lina inte jobbar heltid. Men även dagar då hon är ledig kan hon lämna mig om hon ska hitta på något eller uträtta några ärenden. Och de andra har nästan alltid någon kvällsaktivitet. Träning, möten, storhandling på Ica Maxi, fika hos någon vän osv. Så Trisse och jag är alltså hemma själva en hel del.
Som jag också skrev i inlägget igår morse är det påfrestande psykiskt att vara så mycket ensam. Jag tror vi människor (med undantag för vissa såklart) mår bra av social kontakt och sällskap. Ingen mår bra av att vara ensam för mycket. Men det är som sagt inte ensamheten i sig som är jobbigast för mig. Jag har nästan alltid Trisse med mig och ibland även Tyra och Tjorven och jag är oftast inte ensam allt för många timmar i sträck. Vad som gör att jag tycker det är jobbigt att vara ensam hemma är, som jag också skrev igår, otryggheten. Att jag är så beroende av hjälp och att min självständighet inte är särskilt stor och att den blivit mindre och mindre i takt med att jag blivit sämre i sjukdomarna. När jag är ensam hemma, även om jag har hunden/hundarna som utmärkt sällskap, är jag lämnad åt mitt eget öde. Det är skrämmande.
Därför väljer jag att alltid vara försiktig när jag är ensam hemma. Jag tänker på vissa saker, undviker att göra specifika grejer. Jag vidtar säkerhetsåtgärder helt enkelt! Nedan följer en liten lista på vad jag gör och inte gör när Trisse och jag är hemma själva (eller när jag är helt ensam) för att minimera riskerna då jag inte har någon som kan hjälpa mig precis bredvid mig.
Jag undviker att:
- Tända levande ljus som jag riskerar att glömma bort
- Äta, om jag inte måste. Dels för att jag inte orkar fixa något, inte ens en macka, själv men också för att jag sätter i halsen och maten fastnar i matstrupen vid varje tugga. Det har även hänt att jag svalt maten fel så den satt sig luftröret. Det vill jag inte råka ut för igen, framförallt inte när jag är ensam!
- Göra saker jag vet att jag inte orkar för att minimera risken att jag ramlar, för muskelkramper eller drabbas av förlamning innan jag når fram till sängen
Jag tänker på att:
- Alltid ha dörren låst, om jag skulle somna och för att inte få påhälsning av objudna gäster
- Alltid ha telefonen bredvid mig, även in på toaletten, om jag skulle ramla eller om något annat händer så jag kan ringa efter hjälp
- Alltid också alltid ha hink (för eventuella spyor), mediciner, vatten, öronproppar, papper och lite annat jag kan behöva bredvid sängen och inom räckhåll
- Vara extra, extra sparsam med min energi så jag att jag har lite, lite kraft att t ex ta mig ut ut huset om det händer något och så jag har lite, lite kraft om jag måste ringa och be om hjälp, både för min egen del men också om Trisse blir sjuk och måste ha hjälp
Så här ser det ut bredvid den säng jag sober i. När jag byter säng eller byter från säng till soff, som händer ibland, följer grejerna med mig- om jag har bärhjälp vill säga. Annars blir det svårt!
Trisse är inte mycket till vakthund. Han skäller inte ens när det ringer på dörren (dels för att han är tyst i sig men också för att jag inte vill ha en skälig hund då det är bland det värsta och mest ouppfostrade jag vet). Han ser inte heller sätskilt skräckinjagande ut, trots att han har ovanligt stora tänder för sin storlek! Han må vara en usel vakthund, men han är världens bästa gällande allt annat och det väger upp till tusen! 🐶❤️
Det är detta jag kommer på just nu. Men jag tar säkert till mera säkerhetsåtgärder, både medvetet och undermedvetet. Det kan såklart fortfarande hända vad som helst, och det kan det även om någon annan är hemma. Men att jag undviker och tänker på vissa saker minimerar i alla fall vissa risker och ger mig en liten säkerhet. Även om säkerheten (och känslan av säkerhet) kanske är falsk bidrar den i alla fall till att jag känner mig lite mindre otrygg och det är värt mycket när Trisse och jag är ensamma så mycket.
Bra, man ska vara rädd om sej!