Ibland händer det något oväntat som gör att vardagen stannar upp för en liten stund och när den sedan fortsätter, vardagen, är det med lite mindre tunga steg. Klockan tickar på lite lättare och andetagen är lite mindre ansträngande att ta. Jag är bortskämd med att ha många såna små oväntade överraskningar som leder till små stop i vardagen. Lina är omtänksam och överraskar mig ofta med blommor och jag har en handfull superfina vänner som gör likadant. Överraskar med blommor, brev eller något annat litet men desto mer betydelsefullt. Idag hände det igen!
Pappa var hemma i huset i stan en sväng och passade då på att kolla brevlådan. Vad låg där i om inte ett brev till mig? Brevet är från en av mina närmasta vänner, en av de personer som på riktigt verkligen bidrar till att jag orkar överleva och kämpa vidare, dag efter dag. Jag vill inte säga mer om vad det stod eller fanns i brevet, eller vem denna vän är som jag skriver om och syftar på. Men jag vill skriva och berätta att ibland händer det något sånt där oväntat, det behöver inte vara stort och inte avancerat. Det kan vara nog så betydelsefullt ändå. Detta brev gav mig, förutom tårar i ögonen och en enormt stor portion tacksamhet och kärlek, en liten dos av nytt hopp. Och det är värt så otroligt mycket i min situation.
Men gud så fint, massor med kramar!