hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Man måste få bryta ihop för att kunna komma igen!

Det var flera olika anledningar som gjorde att jag hade en riktig "bryta-ihop" eftermiddag och kväll igår. Jag hade panikångest, vilket jag inte har regelbundet alls längre, det var många månader sedan jag hade det sist. Sedan grät jag konstant i flera timmar. Tårarna ville inte ta slut. Lagret av salta droppar fylldes på hela tiden och tårarna bara rann och rann. Lina jobbade kväll, så hon kunde inte trösta mig, mer än via några gulliga sms då och då. Pappa och jag hade "bråkat", eller var oense om något är en bättre beskrivning, så vi var på skilda håll. De som fick försöka muntra upp mig var Trisse och mamma.

Mamma tog med Trisse från min säng och lämnade mig gråtande och superledsen i sängen eftersom Trisse behövde komma ut. De gick bara en kort sväng och när de kom tillbaka sa mamma att Trisse inte ville gå så långt. Jag undrar om det beror på att han snabbt ville tillbaka till mig? Väl tillbaka i sängen ville Trisse leka med mig! Han bet (försiktig) i mig och drog i täcket och hoppade runt som en liten galning som för att säga "lek med mig, mamma, då känns allt bättre". Vi lekte och busade några minuter och under den tiden slutade tårarna rinna. Sedan blev jag för utmattad för att fortsätta busa med honom, så hans mormor fick ta över och fortsätta leken!

Min lille gullunge som alltid förstår mycket mer än man kan tro! 🐶❤️

Hela kvällen var Trisse ÄNNU närmare mig än vanligt. Han hade stenkoll på mig och gjorde sitt bästa för att trösta. Och vilken insats han gjorde! Han är helt fantastiskt, min lille pojk. Vilken tröst han ger mig! Vilken kärlek! Den är helt obeskrivlig och helt ovärderlig. Det finns ingen annan som honom! Och det kommer aldrig finnas. Bara den tanken, att jag en dag kommer behöva fortsätta livet utan honom, kan få mig att börja storgråta.

Jag missar så mycket. Folk kommer på besök till oss, de fikar, de går promenader till vattnet och beundrar utsikten. De andra i familjen gör detsamma, de fikar, de går promenader och njuter av utsikten och de vackra omgivningarna. Jag gör inget av det. Jag bara ligger och väntar. Väntar på att dagen ska ta slut och att ännu en plågsam natt ska ta vid. Väntar på bättre tider. Mindre smärta. Mer liv. Ett liv. Jag väntar på ett liv. Att få leva.

Det går inte en dag utan att jag känner att jag inte orkar detta mer. Detta lidande. Denna smärta. Detta konstanta plågande. Denna väntan. Det är självmordstankar jag har, men jag är för den sakens skull inte självmordsbenägen. Det är en STOR skillnad. Jag älskar min familj över allt annat och jag vill inte, och skulle inte kunna, lämna dem genom självmord och jag är livrädd att mina sjukdomar ska ta mig ifrån dem. För jag vill inte lämna dem. Jag vill vara med dem. Det är detta "liv" jag inte vill ha. Denna plåga och smärta jag inte längre känner att jag står ut med efter så många år.

Men efter varje gång man bryter ihop måste man komma tillbaka igen. Simma upp till ytan och få huvudet över vattenytan igen. Så även nu. Man måste få må psykiskt väldigt dåligt ibland för att kunna känna glädje och lycka annan tid. För att glädje ska kunna finnas måste sorg finnas. För att något ska kunna vara bra måste något vara dåligt. För att någon ska kunna överleva ett "liv", en vardag med omänskliga smärtor och över hundra symtom varje dag måste sorgen, ilskan, frustrationen och ledsamheten få ta plats. Det är självklart! För ingen med en vardag och ett "liv" som jag har hade mått en enda smula bättre psykiskt. Snälla, tro inte det. Det är en omöjlighet. Och dessutom, det finns ingen skam i att må dåligt. Ingen alls. Det är livets gång. Vi kommer alla sjunka ner i havets djup en, eller många hånger, förr eller senare. Så det är. 

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Jessica Högberg
skriven :

Klara det bättre?? Jag tror tvärtom inte att jag klarat det hälften så bra!

Svar: Tack, Jessica! Du är så söt och snäll mot mig <333
Hanna Andersson

2 Netti Starby
skriven :

Vad härligt att du och Trisse har en sådan fin relation och han kände säkert på sig att du behövde honom! <3 Kramis

Svar: Det är fantastiskt att ha en så fin relation med ett litet djur på fyra ben och med mustasch och vildvuxna ögonbryn! Jag är evigt tacksam att jag får ha honom i mitt liv <3 Ja, han kände utan tvekan det på sig! <3 kram
Hanna Andersson

3 Bella
skriven :

Men åh, så underbar Trisse är! Kram på dig.

Svar: Ja, han är helt underbar! <3 kram
Hanna Andersson

4 Grethe Hagen Sundbom
skriven :

Elskede Hanna 💙💙💙💙💙💙 Du har såååå rett!!! 💙💙💙💙💙💙For som du skriver "for å kjenne glede, må man oxo kunne kjenne sorg"💙💙💙💙💙💙 Lille Hanna-hjärtat💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙Håper du og Pappa'n din har skvära opp, vondt når man blir osams 💙💙💙💙💙💙 og en annen ting, Trisse merker det veldig godt, han försöker å tröste deg på Trissemann sett 💙💙💙💙💙💙💜💜💜Dyr er veldig kloke 💜💜💜 (gå inn på min blogg, om du orker,der ser du min hund Cookie samses med et rådyr)😊er så vakkert 😊 Go'helgKleeeems fra Grethe 💙💙💙💙💙💙💜💜💜

Svar: Tack älskade Grethe för dina fina ord och för din kärlek och stöttning! Du har ett så stort och gott hjärta! 💙💙💙💙 Pappa och jag är sams igen, vi kommer för det allra mesta väldigt bra överens, men ibland så blir det problem. Då får man försöka prata om det och lösa dem så gott det går. 💙💙💙💙 ja, visst märker Trisse mycket väl hur jag mår och han är så fantastisk som ger mig sitt stöd och sin fulla uppmärksamhet! 💙💙💙💙
Tack, du är också så klok, Grethe! Klok som en bok!
Det ska jag kolla på det första jag gör imorgon för det låter väldigt fint! 😍😍
Många kramar och kärlek och en fin helg önskar jag dig med! ❤️❤️❤️❤️❤️❤️
Hanna Andersson

5 Katarina
skriven :

Åh, Hanna vilken tuff e.m och kväll du haft, ledsen för det. Så fint att Trisse stöttat dig och fått dig att må bättre, djur är otroliga på att känna in om man mår dåligt. Tror dessutom att din Trisse är mer klok än många andra också. Hoppas du ska kunna få en liten vändning till att må lite, lite bättre. Varma kramar fina du <333

Svar: Det var riktigt tufft. Fy. Idag har det dock känts lite lättare psykiskt och det ör jag tacksam för. Trisse är helt fantastisk! Jag kan inte förstå hur inkännande och förstående han verkligen är! Idag har han märkt på mig att jag är starkare psykiskt så idag har han gått på flera längre promenader, något han absolut inte ville igår. Djur är så fantastiska! Och Trisse är alldeles speciell! Som du märker! <3 Jag önskar så att du fick chansen att träffa honom! Och mig såklart ;)
Varma kramar, fina vän och stort tack för all stöttning! Det betyder så mycket för mig, snälla rara du <333
Hanna Andersson