Japp, precis som rubriken avslöjar ska Lina, mamma och Trisse iväg och vandra. De åker strax efter lunch uppåt kusten, till Smögen ungefär, och får börjar vandringen på fredag. De är en lyxigare form av vandring de ska göra med två övernattningar och middag och grejer. Deras packning blir till och med körda mellan sträckorna, fast en del får de bära själva, som lunch och fika. Och bajspåsar! De ska gå 1.5 mil x2. Lagom långt tror jag. Trisse kommer få det hur bra som helst. Han älskar att vara ute i skogen och naturen och springa lös.
Pappa tog några fina bilder när han och Trisse var ute och gick en långpromenad i bergen vid havet för några dagar sedan. Trisse fick såklart agera modell. Här står han på "lejonklippan" som vi kallar den utsiktsplats. Man kan se nästan hur långt som helst därifrån, Karlstens fästning på Marstrand, till exempel!
Ljungen är utslagen och blommar vackert lila! En riktig färgklick mot de gråa bergen och de gröna enbuskarna som växer överallt.
Rönnen har börjat slå ut den med och himlen ser sådär ljus ut och luften ser ut att vara sådär hög och krispig som de är på hösten. De flesta hösttecken kanske redan är här?
Planen var att de skulle ta med sig Tyra också, på vandringen, men det gick tyvärr inte. Hon har en gammal ryggskada som gör sig påmind lite då och då, nu bland annat. Och då blir en vandring en onödig påfrestning som riskerar att förvärra hennes besvär. Tråkigt, för jag vet att både Lina och Trisse väldigt gärna skulle vilja ha spaningsledaren och stigfinnare Tyra med sig!
Jag är så glad att Lina, mamma och Trisse tar sig tid och unnar sig denna lyxiga vandring. Det är de värda och hur mycket jag än kommer sakna Trisse (och Lina och mamma ;)) så kommer pappa och jag ha trevligt i vår ensamhet. Det är aldrig fel med egentid med någon av familjemedlemmarna. Tyvärr blir jag ensam en hel del mer eftersom pappa jobbar hela dagarna (Lina som bara jobbar deltid och oftast kvällar är annars hemma mycket med mig) men han får förbereda frukost och göra lunchlåda och ställa fram en tillbringare med dricka och ett glas osv så ska jag nog klara mig.
Frågan är om jag kommer klara mig utan min lille Trisse?! Jag vet att jag kommer fälla en och annan tår om några timmar när de åker iväg och jag blir ensam kvar här i stugan. Trisse är mitt ständiga sällskap och han är så otroligt viktig för att jag ska klara att ta mig igenom dag efter dag fulla av lidande och plågeri. Men jag ska väl hålla ut två/tre dagar utan honom. Det måste jag!
Det är klart att jag är avundsjuk och önskar att jag också kunde följa med och vandra. När jag kunde gå (visserligen inte obegränsat, men ändå) älskade jag att vandra i skog och mark och klättra i berg och finna nya stigar. Jag älskade verkligen det och allra bäst var det när hundarna var med och sprang lösa och lekte. Just nu svider och bränner den längtan lite extra inom mig. Men mest är jag glad att de andra ska iväg. Bara för att jag inte längre kan ge mig ut på vandring (eller ta mig fram till fots överhuvudtaget) betyder inte det att de andra inte ska utnyttja och njuta av att de faktiskt kan det!
Förstår att du blir avundsjuk men hoppas att du får en bra dag ändå? Kramis