hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Jäkla, helvetes natt...

Denna natt har inte varit rolig, om jag ska utrycka mig mycket milt. Mina nätter brukar i och för sig inte vara "roliga", alltså de brukar innehålla mycket lidande och lite sömn, och vissa är värre än "vanligt". Jag vill också be om ursäkt i förväg för ingående beskrivningar för den som är känslig/pryd.

Det började redan igår på eftermiddagen med att min mage satte igång och mullrade, det låter ungefär som när elefanter pratar med varandra på den frekvens människan kan uppfatta. Då förstod jag vad som var på väg. Jag var uppe en bit in på natten och tvingades gå på toa var femte minut. Efter två vändor fram och tillbaka mellan soffan och toan rann svetten, jag började komma in i riktig utmattnings-frossa och jag såg suddigt och hörde susande och brusande i öronen. Jag var så svimfärdig, nära att falla ihop på golvet, att jag fick sitta med huvudet ner mellan knäna när jag satt på toa och sedan upp med benen i vädret när jag slängt mig i soffan för att inte svimma.

När magen äntligen lugnat sig och jag "vilat upp mig" ett tag på soffan haltade jag långsamt upp till friggeboden. Utan någon att hålla i och med denna extra utmattning kunde jag ramlat ihop närsomhelst på vägen. Det är en himla tur att det bara är ett fåtal meter mellan stugan och friggeboden. Jag la mig i sängen där Trisse låg och vilade och jag försökte somna. Men det går inte med en puls på 120-140, ett hjärta som slår dubbelslag och rusar samtidigt, värk som är hemsk, yrsel och magknip som heter duga och en feberfrossa som är något utöver det vanliga.

Där låg jag och krampade av frossa, samtidigt som svetten rann och bildade en pöl (bokstavligen) i sängen. Magen började mullra igen efter några timmar och då var jag redo att ge upp. Det fanns ingen chans att jag skulle orka mig iväg ner över gräsmattan in till stugan. Som väl är lugnade sig magen enda till klockan halv-kvart i sju på morgonen. Då var det dags igen och sedan dess har jag haltat dubbelvikt, totalt svimfärdig mellan soffa och toalett. Redo att spy av utmattning och värk och redo att falla ihop på golvet som en blöt svettfläck full av adrenalin, mjölksyra och förtvivlan. Jäkla helvetesnatt.

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Grethe Hagen
skriven :

Lille elskede venn 💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙 Tenker på deg💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙

Svar: Älskade Grethe 💙💙💙💙💙💙💙💙💙 jag tänker på dig med! 💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙
Hanna Andersson

2 Jessica Högberg
skriven :

Men hjärtat, har du varit ensam?

Svar: Jag var inte ensam egentligen, men mamma och pappa sov och sedan på morgonen var på jobbet och Lina sov hela tiden. Mamma och pappa ville jag inte väcka eftersom de skulle upp tidigt och åka till jobbet och Lina kunde jag inte riktigt väcka eftersom hon var i friggeboden. :(
Hanna Andersson

3 Bella
skriven :

Men fy vad hemskt, hoppas det lugnar ner sig snart!

Svar: Ja, det är inte roligt. Framförallt är det jobbigt att ha det så här varannan/var tredje dag. Som om det inte vore nog med allt annat!
Hanna Andersson

4 ME alltidvila
skriven :

Fy vad hemskt, tycker så synd om dig... Hoppas du mår lite bättre nu. Massa styrkekramar fina kämpe <333

Svar: Fy bubblan. Det värsta är att magen håller på så här var annan/var tredje dag. Tarmsjukdomen är inne i någon form av skov... :( Nej, magen har fortsatt att hålla mig sysselsatt hela dagen. Har redan spytt av utmattning. Hoppas natten blir lugnare!
Massa kramar fina vän <333
Hanna Andersson

5 Jessica Högberg
skriven :

Åh, hoppas du fått sova lite nu...

Svar: I natt blev det en fjuttig timma... Men det är bättre än ingenting! 👍
Hanna Andersson