hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Jag bara måste stå ut ännu lite till...

Idag har jag ett vårdbesök jag måste åka in till stan och gå på. Besöket i sig blir nog inte så väldigt jobbigt, men bara att åka bil in till stan och sedan ut till landet igen är tillräckligt för att jag ska vilja gå och gräva ner mig i en håla och aldrig komma fram igen. Att åka bil är inte lätt när man har sju diskbråck och höfter som värker extremt och som vill gå ur led. Hjärnan tycker också det är riktigt plågsamt att åka bil. Alla bilar som svischar förbi i motsatt riktning, allt ljud, fläkten i bilen som låter som ett flygplan i mina öron. Åksjuka, illamåendet, yrseln, febern, svetten som lämnar blöta fläckar i sätet och frossan som gör att jag inte kan sitta still. Fy för feberfrossan. Och fy för att åka bil. Det är hemskt plågsamt, om det inte framgår ordentligt.

Det är otroligt det där, att jag som är sängliggande dygnet runt, som inte kan sitta med familjen och äta middag och som knappt tar mig till toan och tillbaka till sängen, ska in på vårdbesök. Jag orkar ju inte det, har inte energi alls tillfälligt för att göra något sånt. Ändå måste jag. De läkare som skulle kunna göra hembesök gör inte det, tro mig, jag har försökt. Och de läkare som kanske skulle kunna göra hembesök kan jag inte fråga eftersom att utrustning för undersökningen/läkarbesöket krävs och då måste jag ta mig till sjukhuset/vårdcentralen ändå. Trots att jag egentligen inte orkar. Trots att jag blir sämre efteråt.

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Nilla
skriven :

Det är konstigt att det fungerar så dåligt med sjukvård i hemmet för er som är så sjuka. Kram

Svar: Det är väldigt dåligt. Den palliativa (vård i livets slut) fungerar säkert bra hemma. Men vården för de som är riktigt sjuka och som blir ännu sjukare av att söka och försöka få vård. Kram
Hanna Andersson

2 Jessica Högberg
skriven :

Hoppas det i alla fall blir ett givande besök<3

Svar: Det blev det, så det känns bra. <3 Men jösses så mycket energi det tog :(
Hanna Andersson

3 Netti Starby
skriven :

Usch så fruktansvärt jobbigt och många Kramisar från mig! <3

Svar: Det är piss och pina att vara intolerant mot livet, att inte tåla att leva. Kramar <3
Hanna Andersson