hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Inglasade altanen, Fru Älg och konstnärliga ljus!

Det är sorgligt men sant, nu den sista tiden har jag inte vart ute på altanen nästan någonting. Den inglasade med matbord och stolar och skön soffa och fåtöljer. Det går att bli nedbäddad i den soffan och med solglasögon och extremt mycket tvång över kropp och går det att sitta på de obekväma stolarna (det är inte dessa stolars fel, ingen stol funkar för min kropp) och äta middag och härda ut allas karvande och hamrande med besticken mot tallrikarna. Fy vilken tortyr...!

Men det kan gå. Eller det gick. För de senaste veckorna, månaden har jag inte varit ute där överhuvudtaget. Alla ljud. Det ljusa taket plastraket och alla fönster som släpper in hur mycket plågsamt ljus som helst. Nej, det går inte. Inte alls. Jag äter i min säng allt som oftast, att kliva upp till köksbordet och sitta och äta själv (jag kan inte äta med någon pga det låter alldeles för mycket) tar för mycket energi, så jag stannar i sängen och får in maten dit. På så sätt får jag åtminstone i mig lite.

Så imorse när jag satt i divanen och tog mina morgonmediciner så fick jag syn på något som rörde sig utanför. Jag tittade ut. Jojomen! Där stod hon, den vackra och majestätiska Fru Älg! Inga kalvar i sikte, utan hon var själv och på väg mot grannens äppleträd. Jag hann ta två kort och ringde och varnade Lina och Trisse som var ute och gick så att de inte skulle kliva rätt in i Fru Älgs frukoststund. Det kunde blivit dumt! 

Här är hon runt 20 meter från altanen, Fru Älg, och vi stod och tittade på varandra några sekunder innan...

...hon tyckte livet i rampljuset och poserandet framför kameran blev för jobbigt och hon skuttade iväg till sin frukostbuffé av äpplen istället. Utan att möta Lina och Trisse på vägen, tack och lov! 

Bär jag väl stod där vid dörren ut till altanen och kikade ut såg jag att det hängde något konstigt rosa längs ena väggen. Jag öppnade dörren och stack ut huvudet. Ojdå, det hade visst blivit lite varmt ute på altanen någon dag. De två rosa stearinljusen var totalt böjda och förstörda. När jag gjorde Lina uppmärksam på detta "konstverk" tog hon bort dem direkt. Hon tyckte inte de var lika fina och konstnärliga som jag!

Konstnärliga, eller hur...?! 

Nu har jag faktiskt varit ute på, eller i alla fall mitt huvud har varit ute på altanen. Den är väldigt fin och det är allt bra härligt att vi har den. Trots att inte jag är där längre, eller för tillfället, som jag hoppas att det är...!
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Nilla
skriven :

De var väl riktigt fina sådär ljusen. Vem säger att de måste stå perfekt ;-) kram

Svar: Ja, precis det sa jag! ;) kram
Hanna Andersson

2 Bella
skriven :

Men åh vad häftigt med älgen!

Svar: Ja absolut, det är inte ovanligt att vi har älgar och rådjur här. Senare på dagen såg pappa Fru Älg igen och denna gång hade hon sina två kalvar med sig. Nyss hoppade ett rådjur förbi! Det är så det är när man bor på landet! ;)
Hanna Andersson

3 me alltidvila
skriven :

Fin älg och ljusen var ju riktigt coola ;-)

Svar: Hon är väldigt ståtlig, Fru Älg! <3 Visst är de ;)
Hanna Andersson