hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och Àr 22 Är gammal. Mitt liv Àr inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla Àr svÄra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fÄtt efter mÄnga Ärs sökande efter orsak för min kropps dÄliga mÄende. Jag har ocksÄ segmentall rörelsesmÀrta i ryggen, sju diskbrÄck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det Àr med andra ord ingen dans pÄ rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har sÄ mycket positivt och sÄ mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och tvÄ bonushundar, familj och vÀnner betyder allt för mig. Detta Àr lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Helt bortkopplad frĂ„n verkligheten... đŸ˜”đŸ˜„

Just nu och sedan nÄgon/nÄgra mÄnader Àr jag Ànnu mer bortkopplad frÄn verkligheten Àn vanligt. Sedan jag blivit ytterligare ett steg sÀmre, drabbats av Ànnu en permanent försÀmring och fÄtt en ny "normalnivÄ" orkar jag dÀrmed sÄklart Ànnu mindre. Vilket betyder nÀst till ingenting alls. Förut kunde jag hÄlla mig hyfsat sysselsatt och lite i kontakt med omvÀrlden och vÀrldens utanför sovrummet med hjÀlp av min telefon. Jag kollade nyheterna nÀstan varje dag pÄ telefonen och skrev flitigt med nÄgon/nÄgra vÀnner. Det gör jag inte lÀngre. Varken eller. Jag tittar knappt pÄ telefonen pÄ hela dagen.

Sedan kan jag i bÀsta fall ta upp den en stund pÄ kvÀllen dÄ det mörknat och blivit lugnare, vilket min hjÀrna uppskattar. PÄ natten nÀr jag ÀndÄ inte kan sova skriver jag ett eller i bÀsta fall flera om energin finns, sÄ jag fÄr en liten buffert till de dagar (som blir fler och fler) dÄ jag inte orkar skriva nÄgot alls. Jag lÀser nÄgot litet i nÄgra bloggar pÄ natten, utnyttjar mörkret och lugnet och har som alltid telefonen bÄde pÄ ljudlöst och pÄ skÀrmens absolut lÀgsta ljudnivÄ. De andra ser ingenting om de ska kolla pÄ min mobil, men mina ögon och min hjÀrna tycker ÀndÄ det Àr för ljust.

PÄ dagen gÄr jag in nÄgon gÄng pÄ bloggen och svarar pÄ kommentarer (och raderar de ovÀlkomna kommentarerna) innan jag lÀgger ner telefonen och ÄtergÄr till att blunda igen. Just detta att jag inte har energi och att hjÀrnan inte orkar vara "uppkopplad", som det sÄ fint heter, gör att jag blir Ànnu mer bortkopplad frÄn vÀrlden Àn innan.

Tur att jag har dessa tre smĂ„ Ă€lsklingarna som sĂ€llskap! Framförallt lillkillen i mitten Ă€r mitt stĂ€ndiga sĂ€llskap. Det Ă€r jag sĂ„ lycklig och evigt tacksam för. Utan honom skulle jag bli helt, totalt ensam. Och vĂ€ldigt, vĂ€ldigt mycket mer ledsen och uppgiven. đŸ¶â€ïžÂ 

Dessutom blir jag Ă€nnu mer ensam dĂ„ den enda kontakten jag har med mina vĂ€nner och fina lĂ€sare som hör sig genom mejl och andra meddelanden Ă€r just vis mobilen. Jag orkar ju inte trĂ€ffa nĂ„gon vĂ€n "i verkligheten" som ni kanske förstĂ„r av hur jag mĂ„r. Att bli Ă€nnu sĂ€mre i sjukdomen/sjukdomarna (allt pĂ„verkar varandra) och bli Ă€nnu mer ensam i och med saknaden av kontakt med mina vĂ€nner Ă€r ingen bra kombination. Det Ă€r nu, nĂ€r jag mĂ„r som sĂ€mst, nĂ€r jag kan göra som minst och ligger i sĂ€ngen bokstavligen dygnet runt (förutom toalettbesök) som jag Ă€r som mest i behov av kontakten med mina vĂ€nner. Det Ă€r riktigt tufft det hĂ€r. Livet. Överlevnaden.

Namn:
Kom ihÄg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Katarina
skriven :

SĂ„ ledsamt att lĂ€sa det du beskriverđŸ˜„ Önskar av hela mitt hjĂ€rta att ditt mĂ„ende skulle gĂ„ Ă„t "andra" hĂ„llet. FörstĂ„r att din tillvaro Ă€r mer Ă€n oerhört tuff. Samtidigt Ă€r det ingen förutom du sjĂ€lv som exakt kan förstĂ„ vad du gĂ„r igenom. Mitt i din svĂ„ra situation sĂ„ lyser din stora kĂ€rlek igenom till din Trisse o till dina andra vovvar, det Ă€r fint att lĂ€sa om hur du uppskattar dem. Är sĂ„ glad för att du har dem i ditt liv och jag blir varm i hjĂ€rtat av att förstĂ„ hur viktig deras kĂ€rlek Ă€r. Ta hand om dig sĂ„ bra du kan fina vĂ€n. MĂ„nga varma kramar med styrka <333

Svar: Jag Àr evigt tacksam att jag har Tyra, Tjorven och Trisse i mitt liv. De ger mig sÄ mycket kÀrlek, nÀrhet och vÀrme. De betyder allt och Àr sÄ viktiga för att jag ska orka fortsÀtta överleva och kÀmpa mig igenom dag efter dag. Tack detsamma, fina Katarina <3
MĂ„nga varma kramar <333
Hanna Andersson