hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Fördelar och nackdelar med att vara ensam hemma

Fördelar

- Det är någorlunda tyst och lugnt vilket gör att min hjärna är lite mindre panikslagen och lite mindre adrenalin-påslagen än när alla är hemma

- Trisse och jag får mysa helt ostört utan att någon kommer och snor honom för att han ska ut på promenad eller något annat äventyr jag inte kan följa med på

- Det är när jag är ensam hemma och det är helt tyst och lugnt (och på natten) som jag eventuellt kan få ihop ett blogginlägg eller kika in på någon annans blogg. Och kanske skriva lite kort med någon vän. Det går inte om de andra är hemma och för oväsen

- Jag tycker om att vara ensam. Jag har inga problem med det, så länge det inte blir på tok för mycket

- Jag får chans att tänka lite klart, eller mindre segt och grötigt, när det är tyst och lugnt

Nackdelar:
- Jag blir väldigt hjälplös eftersom att jag ofta inte ens orkar fylla på vatten i mitt glas, trots att vattenkanna står precis bredvid

- Skulle jag ramla eller börja spy eller skaka så mycket att jag inte kan t ex resa mig från toan och ta mig tillbaka till sängen blir jag liggande på golvet i badrummet. Ja, det har hänt, flera gånger tyvärr...

- Om Trisse är hemma med mig känner jag stress inför att han skulle behöva komma ut akut eller om han börjar spy eller så och jag inte orkar torka upp

- Jag glömmer bort och missar ännu mer när ingen är hemma och kan påminna mig. Det kan vara att ringa det där viktiga samtalet eller komma ihåg att ta mina kl 14 mediciner och sånt som mitt guldfiskminne inte kommer ihåg

- Det är ofta obehagligt att vara hemma själv och må så dåligt, vara så sjuk. Det känns helt enkelt otryggt att ligga timma efter timma, förlamad och oförmögen att röra sig utan någon hemma. Ofta kan jag inte ens lyfta telefonen och ringa på hjälp, men är någon hemma får jag försöka ropa, vilket tyvärr inte alltid går det heller...

- Tillsammans med den otryggheten kommer katastoftankar som att Trisse ska bli sjuk och måste åka till veterinären när vi två är ensamma. Eller att någon ska göra inbrott och så ligger jag där skräckslagen i sängen och kan varken ringa på hjälp, fly eller försvara mig. Fy för katastroftankarna...

Det finns alltså både för- och nackdelar med att vara hemma själv, med eller utan Trisse som sällskap. Det finns säkert fler för- och nackdelar att lägga till på denna lista, men detta är vad jag kommer på just nu. Nu är jag ensam hemma så det är därför jag skrev detta. Det är högst aktuellt ämne. Inte bara nu, utan mer eller mindre hela tiden. Imorgon ska de andra åka på släktmiddag, inget jag orkar delta i såklart. Det är ju så när resten av familjen lever sina liv och jag inte kan leva mitt. Då blir det väldigt mycket ensamtid. Vilket har både fördelar och nackdelar....

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Anonym
skriven :

Känner igen rädslan att något ska hända när man är ensam. Du kan inte ha ett trygghetlarm till hemtjänsten?.kramar Johanna💗

Svar: Ja, man blir ju ganska hjälplös när man är så sjuk och ensam. Det skulle jag säkert kunna ha, om det händer något. Jag borde nog undersöka möjligheterna. Men jag har nästan alltid någon granne som jag kan ringa, om jag nu orkar att ringa.
Kramar ❤️
Hanna Andersson