hannaslillaliv.blogg.se

I förrgår kväll somnade jag på soffan när Lina och Trisse gått upp och lagt sig. Jag låg där i totalt mörker, för svag för att orka resa mig och vips hade jag somnat! Jag hade visserligen redan svalt mina sömnmediciner en stund innan, men det är väldigt typiskt att jag somnade så snabbt och lätt på fel ställe! Jag vaknade en timma senare och var helt förvirrad, visste inte vart jag befann mig och undrade vart Trisse var. Varför låg han inte på mina fötter? Och varför var det knäpptyst, inga andetag (och snarkningar) som hördes? Då förstod jag vart jag befann mig. Ryggen var inte glad över underlaget, soffan är inte exemplarisk att ligga i för länge.

Jag försökte röra mig, få kontakt med kroppen, men det gick inte. Kroppen var helt förlamad. Armarna gick att röra lite lätt med stor ansträngning men från bröstet och nedåt var jag helt förlamad. Även om detta händer varje dag, ibland bara tillfälligt och ibland en längre stund, är det väldigt obehagligt. Vetskapen om att inte kunna röra sig kan nog få vem som helst att få lite smått panik! Men jag har vart med förr, så paniken fladdrade bara förbi innan den försvann.

Trots att hjärnan skickade impulser ut till benens muskler som att åt dem att röra på sig hände ingenting. Impulserna gick som kraftiga elstötar genom kroppen, men benen var för tunga, fulla av mjölksyra och trötta för att orka reagera. Hur man kan vara så totalt utmattad och dränerad på energi så man blir förlamad flera gånger om dagen är mer än jag förstår. Ändå är det så jag har det, det är min verklighet. Min vardag.

Efter en stunds vila, lika länge som jag sov, släppte förlamningen så smått och jag fick kontakt med kroppen igen. Benen skakade okontrollerat och jag var helt kallsvettig och svimfärdig, men på något sätt klarade jag att ta mig upp för trappan och stupa i säng. Någon tandborstning var det inte tal om, det gällde att komma i säng fortast möjliga. "Be Quick or be Dead", som en av Iron Maidens låtar heter, lite så funkar det. När jag äntligen stupat i säng, tragglat på mig täcket och fått min värmekamin (Trisse) på mina isbitar till fötter var hjärnan så speedad och uppe i varv och kroppen värkte så mycket att det var helt omöjligt att somna om. Det blev ingen mer sömn den natten. Typiskt, är vad det var...! Det är otroligt dumt att råka somna på fel plats och att sedan vakna upp förlamad. Det är ett som är säkert!