hannaslillaliv.blogg.se

Nu var det dags att åka till vårdcentralen igen. Som om jag inte mår dåligt tillräckligt när jag ligger platt som en pannkaka måste jag ta mig iväg på vårdbesök med jämna mellanrum. Men att ha koll så min stackars lever inte tar mer stryk av alla mediciner är såklart viktigt, så det var bara att få det gjort. När jag ändå var på vårdcentralen passade jag på att träffa en läkare också. Tack vare att jag är där på vårdcentralen titt som tätt (alldeles för ofta) känner de igen mig vid det här laget och idag såg jag nog lite extra blek och vinglig ut, för jag fick gå före alla i kön och rätt in till läkaren! Snacka om VIP-behandling! Jag var väldigt tacksam att jag slapp sitta och vänta, vårdcentralen är hemsk med alla ljud, ljus, inryck och smittor.

Utslagen vägrar ge med sig, trots alla allergimediciner jag äter och salvor mamma smörjer min rygg med. De allergiska utslagen är där de är och de kliar så förbannat. Och gör ont, de är som en blandning mellan små blåsor, myggbett och nässelutslag. Min kropp är verkligen i ett dåligt skick redan som den är och det är klart att denna pågående allergiska reaktion inte gör att jag mår bättre. Verkligen inte! Immunförsvaret är kraftigt nedsänkt och det är antagligen därför kroppen inte kan ta hand om den allergiska reaktionen, trots alla mediciner och salvor.

Läkaren jag träffade blev mycket besvärad när hon fick se min rygg. Att gå med detta i flera veckor kan inte vara roligt. Nej. Och som om min allergiska reaktion vore allt jag måste dras med...! När läkaren tittat på min rygg gick hon iväg och hämtade en kollega som tittade han också. Där stod jag och skakade så mycket att benen knappt bar och de två doktorerna rev sig i huvudet. Att jag ätit Betapred, mängder med andra allergimediciner och två olika sorters salvor en vecka i två omgångar (två veckor sammanlagt men med ett litet uppehåll) och att utslagen fortfarande är kvar tycker de var konstigt. Men nu är ju inte jag som alla andra. Och hade min kropp vart frisk och kry för övrigt hade utslagen säkert varit borta för längesen.

Så nu ska jag påbörja en tredje omgång Betapred och allergimediciner som jag ska äta i en vecka, i hög dos. Samtidigt ska jag (mamma) smörja ryggen med hela tre salvor varje dag. Kortisonsalvan får en chans till, den mjukgörande och antibakteriella salvan likaså och så fick jag utskrivet recept på en starkare salva jag också ska använda. Värsta heltidsjobbet med alla mediciner och salvor. Tur jag har mamma som håller koll och hjälper mig på och av med nattlinne och smörjer. Annars hade det aldrig gått. Om inte utslagen gett med sig om en vecka måste jag söka igen, sa läkaren, och då blir jag remitterad till en hudläkare. Inte direkt vad jag orkar, ännu fler vårdbesök och nya läkare, men vad gör man inte för att bli av med denna besvärliga allergiska reaktion?!

Efter läkarbesöket haltade jag bort till labb, jag fick hålla mig i väggarna för att inte ramla. Svetten rann och jag var så yr och svimfärdig att jag såg prickar. Det var ingen kö alls till provtagningen som väl var. Sticket i armen gick inte direkt smärtfritt eller smidigt, men några droppar blod rann ner i röret i alla fall. Så nu är jag klar med vårdcentralen för den här veckan, hoppas jag. Så nu är det bara att krascha över helgen och försöka överleva på något sätt. Och hoppas att jag inte måste tillbaka redan nästa vecka. Tycker faktiskt det räcker med vårdcentral-besök för ett tag framöver!