hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, fyra diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Fika med vår moster!

Lina kom upp till mitt sovrum, min fängelsehåla, och sa att vår moster var påväg hit. Hon hjälpte mig att byta om till en sval sommarklänning, jag svettas galet just nu. Väl här nere kraschlandade jag i soffan och här bli jag kvar hela kvällen. Jag är yr att jag knappt vet vad jag heter. Lina hade bakat chokladmuffins som hon bjöd på och vi drack kaffe och te. Det var mysigt att träffa min moster, det gör jag alldeles för sällan, tyvärr. Och mina små gulliga kusiner träffar jag ännu mer sällan. Jag har inte träffat dem sen julafton, det är sjukt, men sant. Jag fixar inte barnskrik och det blir det en hel del av med dem. Därför orkar jag inte träffa dem.

Chokladmuffins och kaffe. Jag vill dock understryka att jag endast åt ett muffins men att det kom med två stycken på bild! 

Jag låg i soffan under hela fikastunden, yr och helt borta i huvudet. Orden kom ut helt fel, så jag pratade inte, utan låg bara och lyssnade på de andra. Jag känner mig alltid så korkad när jag pratar som en jag vet inte vad, orden kommer ut helt fel och tappas bort eller så säger jag ett annat ord än som var tänkt. Tur att Lina förstår mig så bra så hon kan översätta så även de andra förstår. Förr såg jag mig själv som "okej smart" nu ser jag mig själv som korkad, tyvärr.

Nu är jag ännu mer kraschad än innan, men det var det ändå värt. Det var mysigt att träffa och fika med vår moster en stund. Att jag är så yr och svag att jag måste ha hjälp till toan är jobbigt, men inte det minsta ovanligt.

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Anonym
skriven :

Hoppas du får hjälp med utslagen imorgon💗 Johanna

Svar: Tack, det hoppas jag med! Kram ❤️
Hanna Andersson