hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 22 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

En liten promenad med elrullstolen!

Tidigare i eftermiddag var vi ute på en promenad med elrullstolen hela familjen. Jag hade sån fruktansvärt, katastrofal, hemsk värk innan så jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Därför behövde jag göra något för att fokusera på något annat för en liten stund. Jag hade såklart ingen energi alls att ta mig utanför hemmet, eller ens lämna sängen, men jag höll på att bli galen av den svåra smärtan så jag behövde hitta på något. Det är verkligen hemskt att ha så svår värk, smärta hela tiden. Pappa körde ut elrullstolen Rudolf för mig så jag slapp köra med precision, det funkar väldigt dålig vid extrem yrsel.
 
Promenaden var inte lång men jag blev sämre och sämre för varje meter. Det var tur att jag körde i långsam promenadtakt. Hade det gått minsta lilla fortare hade jag troligtvis behövt stanna och spy i ett dike. Trots att jag har ännu jävligare smärta och jag är så yr och svag att jag inte kan stå på benen. Mamma fick hjälpa mig in när vi kom tillbaka från promenaden, jag var så yr redan då. Som vanligt straffar det sig som bara den, allt minsta lilla jag gör. Och en rullstolspromenad är verkligen inget "minsta lilla", utan en extrem ansträngning. Men trots att det straffar sig som bara den nu och kommer göra helt natten och imorgon också var det på något konstigt vis skönt att komma ut. Att andas frisk luft är alltid härligt. Synd att man inte kan ligga i sängen och andas frisk luft utomhus samtidigt. 
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Lotta
skriven :

Jag klarar inte heller rullstolspromenader. Blir åksjuk. Det var en stor besvikelse när jag fick min rullstol förra året! Jag trodde det skulle innebära ett visst mått av frihet.....Kram 🌸

Svar: Fy så åksjuk jag var. Och helt otroligt yr. Tur jag hade armstöden att luta mig mot, annars hade jag nog ramlat av i farten! Fast det gick väldigt långsamt. Ja, det är en besvikelse för mig med. Den står där ute i förrådet och erbjuder möjlighet till en hel del frihet och så går det inte! Vet inte när jag var ute med den senast. Julafton blev det en liten sväng och det är ju ett tag sedan! Kram <3
Hanna Andersson

2 Heléna
skriven :

Jag förstår att det var härligt att få komma ut en stund, men så otroligt ledsamt att det ska bli så smärtsamt för dig på alla sätt bara för att du ska kunna få uppleva frisk luft en stund :( <3 Många stora kramar världens finaste Hanna <333

Svar: Det var härligt att komma ut, men upplevelsen förtas definitivt av all värk och yrsel mm. Inte heller så roligt att krascha efteråt och behöva ta all smärta och alla andra symtom som är ännu starkare i några dagar. Men men! Det var skönt att komma ut några minuter ändå! Många stora kramar till dig, världens finaste Helena <333
Hanna Andersson