hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

En eftermiddag och kväll (och kanske även natt) på akuten! 🤕

Just nu är mamma och jag på akuten. Vi har varit här i ungefär fyra timmar. Lina körde hit och släppte av oss. Vi har ett eget rum och jag har haft en säng att ligga i hela tiden. Efter att jag inte kissat mer än några få droppar på ett helt dygn kände vi att det var dags att söka akut. Och det gjorde vi helt rätt i. Mer än så orkar jag inte skriva nu men jag återkommer såklart imorgon och skriver mer utförligt hur vi hade det här på akuten samt vad det är/var för fel på mig. Nu håller mamma och jag alla tummar vi har att vi snart får åka hem. Det räcker att spendera eftermiddag och kväll här. Natten vill jag spendera i min säng med Trisse på fötterna och Lina i sin säng några meter bort.

Min utsikt just nu! 

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Anonym
skriven :

Hoppas du är hemma hos Trisse snart💗 Johanna

Svar: Nu är jag hemma igen! Jag skriver ett inlägg imorgon om hur det gick på akuten!
Kram <3
Hanna Andersson

2 Anonym
skriven :

Ååh, blir så ledsen när jag läser vad du får gå igenom. Jag önskar av hela mitt hjärta att du får hjälp och att du kan få må lite bättre. Hoppas att du snart ska kunna få åka hem och att du får ha din fina fyrbenta vän Trisse hos dig i natt. Kram, Katarina

Svar: Tack för att du läser ändå! Det hoppas jag också, av hela mitt hjärta! Det är alldeles för mycket svårigheter jag tvingas gå igenom och så har det dessvärre varit hela mitt liv. Men någon gång måste det vända!
Nu är jag hemma igen och ska kollapsa i sängen med Trisse! <3 Kram
Hanna Andersson

3 Anonym
skriven :

Jobbigt för dig! Hoppas du får hjälp snart och ni får komma hem i hyfsad tid! Ta hand om er -- hälsar Magnus, Lena och kusinerna (som sover)

Svar: Det är det minsta man kan säga. Att inte kunna kissa i sig men också att tvingas söka på akuten med alt vad det innebär var ännu värre, åtminstone för min superöverkänsliga hjärna.
Tack, detsamma! Hälsa alla, även de sovande- imorgon när de vaknat! :)
Hanna Andersson

4 Heléna
skriven :

Så skönt att du fick åka hem och får sova i din egen säng <3 God natt finaste du och sov så gott <333 Många stora kramar världens finaste Hanna <333

Svar: Ja, väldigt skönt att vi är hemma igen! Det har varit en riktig pärs att vara på akuten och bli utsatt för alla hemska intryck, ljud och ljus. Men jag klarade det! <3 Tack vare mamma! <3
God natt och sov sött, du med! <3 Många stora kramar världens finaste Helena <333
Hanna Andersson

5 Lotta
skriven :

Hanna ❤️. Jag läste precis att du är hemma nu. Så skönt för akuten är hemsk.
Blev riktigt ordentligt orolig för dig igår och förstod att det inte skulle fixa sig utan vård 😢.
Det verkar som att det mest akuta löst sig, tillfälligt i alla fall. Nu får du vila ut så gott det går! Det är verkligen heljobbigt när livet mest består i läkarbesök. Och orättvist. Tur att du har några ljusglimtar då och då tillsammans med din familj och trogne lille Trisse ❤️.
Kramar om ❤️🌸🐾

Svar: Lotta <3 Ja, vi kom hem igår kväll strax före klockan elva. Fy, vad hemskt det är med alla dessa ljud, ljus och intryck! Är dock väldigt tacksam att jag fick en säng direkt och ett eget litet rum ganska snart efter. Jag ville verkligen inte in till akuten då jag vet hur mycket energi det tar och hur hårt jag kraschar efteråt. Men mamma sa att nu åker vi och då var det bara att lyssna på det. Det mest akuta är löst i och med droppet men jag är fortfarande uttorkad så jag måste ta hand om mig nu och dricka och vila, men vad annat ska jag göra- än vila?! ;)
Ja, det är tur det! Kramar <3 <3
Hanna Andersson