hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Det fortsätter att gå utför, kroppen är på väg att ge upp och jag kan inte göra ett dugg för att stoppa det... 🤕😢

Igår kväll var jag riktigt, riktigt dålig. Förlamningarna avlöste varandra och jag kunde inte röra en muskel. Jag låg nedbäddad i soffan med benen i mammas knä och hjärnan var så trött och konstig att jag faktiskt somnade. Hur ofta händer det nu för tiden när sömnlösheten är total och konstant svår?! Men jag somnade på något konstigt sätt stenhårt och vaknade först flera timmar senaste när Lina kommit hem från jobbet, hon slutar 21.15.

Mamma dukade fram lite kvällsmat till mig men jag var allt för svag för att kunna sätta mig upp. Jag kunde knappt andas och inte heller svälja, salivet fastade i halsen som det så ofta gör. Då hämtade hon mitt svampmedel (antibiotika-preparatet jag sköljer munnen med innan jag sväljer ner det för att bli av med munsvampen). Det var droppen. Jag hann inte mer än ta in medlet i munnen innan jag började spy. Det är en väldig tur att jag så gott som alltid har en hink bredvid mig.

Trisse bryr sig inte alls om att mamma 2 (jag) spyr och stapplar fram med någon att hålla i precis som om jag vore stupfull. Han har vuxit upp med en sjuk mamma, även om jag inte var lika dålig när han var valp så är han van. Vår lille glädespridare och räddare i nöden! Det är allt tur att det är just du som finns här hos oss tillsammans Tyra och Tjorven. Vad skulle vi göra utan er?! 🐶❤️🐶❤️🐶❤️

När illamåendet avtog en aning så jag slutade spy hjälpte mamma mig upp för trappan i riktning mot sängen. Jag var så svag att benen knappt bar, hela kroppen skakade okontrollerat och som alltid var det benen och händerna som skakade mest. Det blev en snabb sväng in på toan där jag fick hjälp med tandborstningen. Sedan skulle jag kissa, men det gick inte. Trots att det var ganska många timmar sedan jag kissade sist och blåsan kändes full kom inte en droppe.

Mamma hjälpte mig i säng, klockan var inte ens tio och jag var så yr och nära att svimma att jag knappt ens minns detta. Mamma stängde dörren om mig och gick och la sig för att sova hon med. Det dröjde inte många minuter innan jag somnade för att snart vakna och spy flera gånger. På något vänster lyckades jag pricka hinken och det var vi väldigt glada för, både mamma (som annars fått torka golv) och jag (som hade mått mycket dåligt över det faktum att mamma skulle behöva torka golvet). Mamma kom till min räddning och hjälpte mig ut till toan igen. När jag ändå var där försökte jag kissa igen, men icke. Det gick bara inte trots att mamma startade kranen så vattnet rann lite i handfatet och jag fick en blöt tvättlapp på magen (båda dessa är gamla husmorstips för att lättare kunna kissa).

Vi gav upp och mamma hjälpte mig tillbaka till sängen. Varje steg är så jobbigt och gör att mjölksyran blir kraftigare och att benen skakar allt häftigare. Lina och Trisse kom snart upp och la sig hos mig och vad händer då? Jo, jag spyr igen och tvingas upp till badrummet igen för att skölja munnen osv. Jag gav det ett sista försök att kissa, det var ändå snart åtta timmar sedan vid den tidpunkten, men det gick inte heller då.

Jag kan inte påstå att jag fått någon vidare sömn i natt trots att jag är så utmattad att jag knappt vet vad jag heter. Men det har inte blivit några fler kräkningar i alla fall. Skönt för mig, det är hemskt att spy för att utmattningen och värken är så brutal. Men även skönt för stackars mamma och Lina som måste ta hand om både mig och min spyhink.

Nu på morgonkvisten är illamåendet under kontroll. Värken är allt annat än under kontroll men jag hoppas att jag kan undvika fler kräkningar. Jag hopps också att jag kan kissa, gärna snart. Det är väldigt, väldigt många timmar sedan och blåsan är bokstavligen sprängfull. Ändå kommer inte en droppe när jag försöker. Det finns inte mycket som fungerar som det ska med den här kroppen. Eller rättare sagt, det finns inte mycket som fungerar överhuvudtaget. Att viktiga funktioner som att andas, svälja, kissa och kunna förmedla sig är så påverkade är minst sagt oroande.

Igår kväll var jag så otroligt svag att jag knappt kunde prata. Jag fick nästan inte fram ett ord. Rösten var svag och det tog en halv evighet att bilda och få fram flera ord på raken. Det händer också allt oftare, precis som alla andra försämringar, det går utför och jag kan inte göra ett dugg för att hindra det. Jag vet inte exakt vad det är som försegår i min kropp, men jag antar att det helt enkelt är så att jag blir fortsatt sämre och sämre i mina sjukdomar, då främst ME och även EDS:en och fibromyalgin även om de försämringarna inte är lika påtagliga. Jag blir också sämre i de andra kroniska sjukdomarna som jag har svårt drabbad av men som jag väljer att inte skriva/prata öppet om. Men att de är dödliga och att jag blir sämre och sämre i både de sjukdomarna och i ME:n är en dålig kombination som verkligen skrämmer mig och som gör att jag vill få ett stopp på försämringarna. Jag vill att försämringen ska stanna av och helst att jag ska bli lite, lite bättre så jag kan få tillbaka en liten del av mitt så kallade liv. Som jag har det nu är det knappt ens är värt att kalla "leva". Mitt underbara lilla liv...

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 N
skriven :

:( Hoppas det klingar av med försämringarna och att det vänder. Att inte kunna kissa kan ju vara symtom vid en hel del olika neurologiska sjukdommar... Kan tänka mig att det är väldigt jobbigt. Om inte annat hoppas jag neurologen kan hjälpa dig med iaf det, om det fortsäter.
<3

Svar: :( Det hoppas verkligen jag med! Det måste det göra. Det är riktigt illa redan som det är. Ja, precis. Jag blir ju utredd av en noggrann och duktig neurolog nu så vi får se vad han kommer fram till. Jag har blivit utredd av flera urologer, varav en av Sveriges skickligaste, och jag genomgick en mängd undersökningar som alla såg bra.
Så vad mina sådana besvär beror på skyllde de på EDS, vi får se om neurologen tycker annat! Ja, det är jobbigt, men finns det som är värre. Tack, det hoppas jag med! Är en fördel att kunna kissa utan besvär! ;)<3
Hanna Andersson

2 Birdy
skriven :

Men du måste till akuten och göra bladderscan och tömma blåsan!! Den kan ju gå sönder och tänjas ut så du blir inkontinent! Det förstår dem på akuten. :'(
Tycker väldigt synd om dig och familjen! Även om det kanske inte är vad man vill höra men men.. känner igen mig men har EDS och några andra svåra smärtor och sjukdomar. Tur man får hjälp av familjen... som en evig fågelunge känner jag mig.

Svar: Jag har en mamma som är sjuksköterska som håller koll på mig och ger mig råd i detta. Sedan är jag alldeles för dålig för att åka till akuten och bli sittande där med massa intryck i flera timmar. Jag har dessutom varit och kissat lite nu så jag hoppas att det snart släpper så jag kan få ut allt. Håller det i sig längre får vi självklart göra en ny bedömning, men än så länge är inte akuten aktuellt. Det får du gärna skriva om det är så du känner <3 EDS och svåra smärtor är verkligen hemskt att lida av, det vet jag alldeles för väl även om det är min svåra ME som gör mig mest sjuk.
Ja, vad skulle vi göra utan våra familjer? Är så tacksam att jag har min, det finns så många sjuka som är helt ensamma. En evig fågelunge var en bra beskrivning, tycker jag!
Hanna Andersson

3 Nilla
skriven :

Jag blir så ledsen över hur du har det men det är i alla fall skönt att du har din underbara familj. Kram

Svar: :( <3 Ja, vad skulle jag göra utan min fantastiska familj?! <3 Kram
Hanna Andersson

4 Netti Starby
skriven :

Usch vad otäckt och du måste verkligen tömma blåsan och nu blir jag faktiskt orolig! Kramis

Svar: Det har inte varit en rolig dag och ingen rolig kväll igår heller. Men nu har mamma och jag varit på akuten och fått klarhet i vad som var fel på mig så nu är problemet löst. Jag skriver ett inlägg om det imorgon! Kram <3
Hanna Andersson

5 ing-marie.nordstrom
skriven :

Älskade lilla Hanna❤️. Vad är det som händer i din lilla härjade kropp. Är ordentligt orolig för dig kära vän. Hoppas att det var något tillfälligt som går över. Dum kommentar, men vad ska jag säga. Mitt hjärta gråter och går itu för ditt lidande. En så ung människa som du ska inte råka så illa ut. Vet ju inte allt men förstår att det är allvarligt. Säger läkarna något eller får du ligga hemma och tyna bort som jag gör. Men jag har trots sjukdomar hunnit med en del i mitt liv. Även om det varit en kamp. Vet inte hur jag ska kunna trösta dig. Önskar att jag kunde vara hos dig och pyssla om dig, hålla din lilla hand försiktigt i min. Ge dig kärlek så du känner dig lite lugnare. Fast jag vet ju att du har din underbara familj omkring dig. Och lilla vovven som jag är väldigt avunsjuk på. Att ha någon bredvid sig hur jag än mår. Ledsen arg eller gråter. Men jag älskar musik som du gör. Lyssnar mycket nu på senaste tiden när jag inte kan sova eller är ledsen och har värsta värken. Jag har märkt att jag blir lugnare då. Men det är på väldigt tyst volym. Önskar att du har något som kan distrahera det värsta för dig. Tro nu inte att jag förringar dina plågor från helvetet( ursäkta språket). Hoppas att nästa gång du skriver att du har hämtat dig. Om jag inte var ateist skulle jag be för dig. Men mina tankar räcker långt till dig vännen. Varmaste försiktiga styrkekramar till dig. Och till din syster, mamma ,pappa och övriga släktingar och vänner. Pussar o kramar min lilla vän.😘😘😘😘❤️❤️❤️❤️💞💞💞💞💝💝💝💝🌺🌺🌺🌺🌷🌷🌷🌷

Svar: Älskade Ing-Marie! <3 Jag vet inte vad det är som står på. Eller nu vet jag att jag var ordentligt uttorkad och att det nu är åtgärdat med dropp. Men det är tyvärr långt från det enda som härjar i min kropp och långt från det enda som är så enkelt behandlat som med lite dropp.
Det är inte alls en dum kommentar, jag förstår precis hur du menar! <3
Ja, min situation är definitivt allvarlig och läkarna kan inget göra förutom att erbjuda mig diverse mediciner, den ena starkare än den andra, som jag blir beroende av och som förstör hjärnan samt ger ännu mer värk på sikt.
Du ska veta att dina fina kommentarer och andra meddelanden du skriver till mig tröstar. De ger stöd och får mig att känna mig sedd. Visst har jag min underbara familj och mina fantastiska hundar, men jag tror aldrig man kan få för mycket stöd och omtanke, omsorg.
Musik är underbart. Det lugnar mig också, så det är verkligen tråkigt att jag inte kan lyssna på musik längre som jag är van vid.
Jag är också ateist, annars skulle jag be för oss båda två! Vad nu det skulle vara bra för?! ;)
Massvis med stora kramar och massa kärlek till dig, finaste vän! Lika många hjärtan tillbaka, Ing-Marie <3 Vi hörs, ha det så bra du kan tills dess! <3
Hanna Andersson

6 Days by Johanna
skriven :

Kräka är aldrig kul och jag kan tänka mig det är ännu tuffare för dig, skönt du har din familj som hjälper dig, även du kanske tycker synd om dem att de skall behöva göra det.

Hoppas du kunnat kissa nu.

Svar: Nej usch så jobbigt det är att kräkas. Som om jag inte var svag tillräckligt innan så blir man inte direkt starkare av att kräkas två dagar i rad! Det är fantastiskt att jag har min familj som hjälper mig med allt, utan dem hade jag bokstavligen inte överlevt. Men jag tycker det är väldigt jobbigt att de "måste" ta hand om mig. Jag hoppas att jag någon gång i framtiden kan ge dem något tillbaka som tack för alla år de hjälpt mig, vad nu det kan vara för något! Inget känns stort och fint nog.
Ja, nu har jag kommit hem från akuten, så problemet är ur världen! Kommer ett inlägg om det imorgon! God natt <3
Hanna Andersson

7 Jennie
skriven :

Hej Hanna! Jag har följt dig ett tag. Har också EDS (och jag vet vad ME) är...för jävliga sjukdomar. Jag vill bara att du ska veta att jag tänker på dig ibland. Kan jag göra något för dig? Jag bor i närheten där du bor...Kram Jennie

Svar: Hej Jennie! Trevligt att du läser min blogg :) Tråkigt att du också har EDS. Det är inte roligt. Tack så mycket för din fina kommentar, den gör mig verkligen glad! Som väl är har jag min familj och några få, men nära vänner mm runt omkring mig som hjälper mig med allt. Du får gärna fortsätta läsa min blogg och kanske lämna en kommentar då och då, det är alltid trevligt!
Skriv gärna om det finns något jag kan göra för dig! Kram Hanna
Hanna Andersson

8 Heléna
skriven :

Men vad är det som händer vännen??? Kan du inte kissa alls??? Många stora kramar världens finaste du <333

Svar: Det kan man verkligen fråga sig! Under lite drygt ett helt dygn kunde jag inte kissa alls! Därför sökte mamma och jag på akuten i eftermiddags. Jag skriver ett inlägg imorgon om vad det var som var fel samt vilken behandling jag fick!
Många stora kramar världens finaste du <333 Och stort tack för din omtanke och dina fina kommentarer! <3
Hanna Andersson