Vi hade bonusvovvarna här hos oss igår. Det var lika mysigt som alltid! Mamma och Lina var ute och gick en långpromenad på eftermiddagen när mamma slutat jobbet. De gick över gärden och i skogen. Hundarna sprang lösa, gissa om de var lyckliga?! Trots att det är flera år sedan jag kunde gå ut i skogen på en kort promenad (det är över tre år sedan jag kunde släpa runt min svaga kropp på en liten promenad) kan jag fortfarande se hundarna på promenad framför mig när jag blundar. Jag ser hur de springer runt som små galningar och leker och busar med varandra. Det är bilder, små videofilmer som spelas upp i hjärnan, som jag håller mycket kärt. Jag har tappat så många minnen som jag aldrig trodde skulle gå förlorade, men bilderna på hundarna som springer lösa i skogen tror jag att jag kommer bära med mig för alltid. Oavsett om jag själv kommer ut i skogen igen eller inte.
Mamma tog några bilder igår som hon skickade till mig så jag också fick vara med på promenaden på ett litet hörn. De såg årets första blåsippor. Det var såklart tvunget att förevigas på bild. Linslusen Trisse kom med på kortet han också!
Men så söt! Och vad fint gjort utav din mamma att skicka bilder, sådana där till synes små saker kan göra så mycket för måendet. Kramis!