hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Besök på akuten efter drygt ett dygn utan möjlighet att kunna kissa! 🤕🏥

Igår vid halv fem på eftermiddagen körde Lina mamma och mig till akuten. Då var det nästan ett helt dygn sedan jag hade kissat. Trots många, många försök att kissa gick det inte, det var som att det var stopp i blåsan. Eftersom jag druckit ungefär som vanligt dygnen innan tänkte vi att min blåsa snart skulle sprängas. Okej, kanske inte bokstavligen sprängas, men det är inte nyttigt att ha så mycket urin "stående" i kroppen. Efter x antal timmar drabbas man av ett förgiftningstillstånd och det ville vi såklart bespara min stackars kropp från. Eftersom att vi inte fann en rimlig anledning till att jag inte kunde kissa blev mamma orolig att det kunde vara något neurologiskt. Något som gjorde att signalerna mellan hjärna och blåsa inte fungerade och gick fram som de skulle.

Mamma försökte få tag på min vårdcentral-läkare för lite rådgivning men det gick inte. Så vi tog själva beslutet att åka in till akuten, trots att alla vårdbesök innebär en extrem ansträngning för mig. Ett besök på akuten som dessutom kan dra ut på tiden till hur många timmar som helst var verkligen ingenting jag ville utsätta mig själv för, men när min icke oroligt-lagda sjuksköterska till mamma sa "nu åker vi" var det bara att lyssna, lyda och se glad ut. Väl inne på akuten fick vi tag på en rullstol från stenåldern som var både svår att styra och väldigt obekväm att sitta i.

Det gick fort att anmäla sig i luckan och där fick mamma prata för mig då jag var för svag för att få fram ett pip. Mamma beskrev kort hur dålig jag är och att jag MÅSTE få en säng att ligga i så snart som möjligt. Vips, några minuter senare lämnade vi alla andra som satt och väntade i väntrummet och blev visade en säng. Visserligen stod sängen i korridoren under de hemska lysrören i taket. Men med solglasögon, filt över huvudet och öronproppar överlevde jag.

Vi fick först träffa en sköterska och då jag var alldeles för svag och skakig i hela kroppen, framförallt benen, fick vi köra in hela sängen i undersökningsrummet. De tog blodtryck, puls, POX (kollade syresättningen), tempen. De gjorde även en BladderScan, alltså ett ultraljud över blåsan för att mäta mängden urin. Vi väntade med spänning, hur mycket kiss gömde sig egentligen där inne efter ett dygn utan möjlighet att kissa mer än några ytterst få droppar? Svaret blev ynka två deciliter. Mamma och jag tittade på varandra, hur var det möjligt? Jag hade ju inte kissat på mer än ett dygn? Planerna på att de skulle sätta en kateter på mig och tömma ut blåsans innehåll ströks. Och ingen vad gladare än jag. Jag har haft kateter tidigare, i vaket tillstånd (alltså inte bara under en operation) och det var ingen höjdare.

Sköterskan tog massa blodprover på mig och satte en PVK, en infart i armen. Jag fick dropp. Jag var alltså inte full av kiss, utan snarare tvärt om. Jag var mycket uttorkad. Vid närmare eftertanke förstår både mamma och jag att det såklart var så det låg till. I samband med att jag började med antibiotika-preparatet mot munsvampen rasade magen totalt, mer än vanligt. Jag hade diarré konstant i en vecka. Plus att jag spydde sammanlagt sju gånger i förrgår kväll och igår på dagen. Självklart var jag uttorkad, inte så lite heller och det är alltså därför jag inte kunnat kissa. Det har helt enkelt inte funnits något att kissa ut, kroppen har tagit till vara på så gott som all vätska själv.

Sjukhus-doftande filt, PVK i armen, lysrören i taket. Allt triggar min PTSD som jag fått bland annat efter all misshandel och alla övergrepp vården utsatt mig för sedan jag var bebis. Några tusen stick i armen har lett till nål-rädsla och att vara så utmattad och svag att jag knappt kan förmedla mig gör inte känslan av utsatthet och maktlöshet bättre. Tur mamma var med mig igår, som en tigermamma skyddar hon mig från nästan allt ont och ser till att ingen vårdpersonal klampar rakt över mig. Tack, mamma. Du är bäst! ❤️

Det spelar ingen roll att jag försökt få i mig så mycket vätska som möjligt under dagarna av mag-kaos och kräkningar. Är man totalt utslagen och sängliggande dygnet runt får man helt enkelt inte i sig den mängd vätska som krävs vid diarré och kräkningar, hur mycket man än försöker. Vi blev körda till ett annat rum, ett eget rum där vi var själva och kunde stänga dörren om oss och släcka ner. Väldigt skönt. Medan droppet tickade på och åkte in i mitt blodomlopp slumrade jag lite och mamma sysselsatte sig med arbete som hon missat under dagen då hon slutade tidigare (på eget bevåg) för att komma hem och ta hand om mig.

En liter dropp försvann snabbt in i kroppen. Läkaren ville ge mig en till, men det ville inte jag. Kroppen skrek av värk och vila i min vanliga säng och jag ville hem, bort från alla hemska intryck och den vidriga sjukhusdoften som triggar så många otäcka minnen och som ger mig mardrömmar och flashbacks. 

Efter några timmar gjorde droppet mig kissnödig så vi tog oss till toan och tänka sig, jag kunde kissa! Inte mycket, men tillräckligt för att få fram ett litet urinprov sköterskan ville ha. Vi väntade och väntade och till slut, vid klockan tio, kom läkaren. Hon undersökte mig och sa att jag redan fastställt min diagnos. Jag led av ganska kraftig uttorkning. Alla blodprover såg okej ut, njurar, lever osv. Läkaren ville egentligen att jag skulle få en påse dropp till men tanken på att bli kvar där på akuten ytterligare några timmar var inte det minsta lockande. Så nu gäller det att dricka, dricka och dricka lite mer. Det är inte lätt eftersom jag är så fruktansvärt utmattad hela tiden och förlamad varje dag. Sväljsvårigheterna, illamåendet och en konstant krånglande mage underlättar inte heller. Men jag vill inte bli så uttorkad igen, det sliter verkligen på min redan sköra och sjuka kropp. Så nu ska här drickas vatten, juice och saft. Allt jag kommer över! ;) Nej, inte riktigt allt såklart.

Jag vill avsluta detta inlägg med att tacka alla er som hörde av sig igår och som var oroliga för mig. Tack för att ni läser, bryr er och tänker på mig. Det betyder mycket, hoppas ni förstår det! Hoppas ni alla får en skön torsdag. Själv ska jag krascha här i sängen efter akuten igår, som om jag inte var kraschad tillräckligt innan. Och just det, jag ska dricka, dricka och dricka ännu mer! Skål på er! ;)

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Bella
skriven :

Tänk att jag tänkte faktiskt "kan det vara uttorkning?" i början av texten. När kroppen förlorar stora mängder vätska så gör den allt i sin makt för att hålla kvar i den vätska som finns. Det är en överlevnadsinstinkt och faktum är att uttorkning kan leda till vätskeansamling - hur motsägelsefullt det än må låta.
Skönt att du fick hjälp med dropp, för i ett kraftigt uttorkat tillstånd räcker det inte med att bara dricka! Kom nu ihåg att vätska driver vätska (det var därför du kunde gå på toa efter droppet), så glöm inte att dricka ordentligt. Kram!

Svar: Du har som vanligt alldeles rätt, Bella. Trots att jag är undersköterska och kan en hel del om kroppen, organen och sjukdomar osv och mamma är sjuksköterska och kan ännu mer om detta än vad jag kan så tänkte ingen av oss på uttorkning. Vi är nog så vana vid att det alltid är något "stort fel" på mig så vi tänkte direkt att nu är det något neurologiskt. Men precis så som du beskriver fungerar det ju. Nej, det hade inte hjälpt att bara dricka och egentligen skulle jag behövt en påse dropp till, men jag ville bara hem.
Så är det, jag har väntat på att behöva springa på toa oavbrutet, men den fasen har inte kommit än! Kram <3
Hanna Andersson

2 Jennie
skriven :

Så skönt du fick hjälp. Tänker på dig. Kram Jennie

Svar: Väldigt skönt, även om hjälpen bara var väldigt tillfällig och inte löste mer än just det akuta, som i detta fall var uttorkning. Detsamma <3 Kram
Hanna Andersson

3 Camilla
skriven :

Resorb är väldigt bra för vätskebalansen :)

Svar: Tack för tipset! Får bli lite sådant framöver! :)
Hanna Andersson

4 ing-marie.nordstrom
skriven :

Så skönt att läsa att det gått bra för dig. Har själv haft rejäl uttorkning. Kunde inte i min vildaste fantasi att man kunde bli så dålig. Det är läkare som ska ha igång min mage med allt som finns. Fick en liten tablett som gjorde att jag inte kunde gå från toa. Ringde 1177. De sa att jag skulle ta en msk vätskeersättning var tionde minut. Till slut var jag så dålig i magen så jag fick inte i mig mer. Och det hade inte hjälpt. Så det blev akuten och dropp. De ville skjutsa hem mig direkt men jag vägrade. Skulle ju vara tillbaks på en gång eftersom magen hade fått nog. Skulle få ligga över natten till slut. Men när ronden kom på fm var det en läkare som känt mig i alla år. Skulle få ligga över helgen. Sen beställer du mat säger han !!!! Fick inte mina medeciner så en gammal tant på 90 år som låg i samma rum tröstade mig på natten när jag grät av smärta. Skrev ut mig själv sen. Det hör inte till det här. Men jag förstår inte att jag inte tänkte på det när du skrev hur du mådde. Visste ju precis hur det var. Men man är med om så mycket hela tiden så man glömmer som tur är kanske. Hoppas du kan vila med din vovve i din säng och hämta dig lite. Du skrämde upp mig rejält lilla vän. Ha det så bra du kan nu lilla gumman.❤️❤️❤️😘😘😘🌺🌺🌺

Svar: Jobbigt att du också varit uttorkad. Jag blev i och för sig inte så dålig, klart att jag blev lite extra skakig och så, men det är framförallt mina vanliga sjukdomar som gör det med mig. Jag var nog inte tillräckligt uttorkad för att bli så dålig av det, eller så var jag tillräckligt uttorkad bara det att mina vanliga sjukdomar dolde symtomen av uttorkningen. Men usch så fruktansvärt det låter! Hur kunde det få gå till så?!
Det är inte konstigt alls att du inte tänkte på det. Jag som är undersköterska och mamma som är sjuksköterska tänkte inte heller på att det kunde vara uttorkning jag drabbats av. Man har så fullt upp med sig själv och tankarna bara snurrar, så det är svårt att tänka klart.
Det var verkligen inte meningen att skrämma dig! Jag ligger blick stilla, orkar inte röra mig, och har sällskap av hela tre hundar i sängen!
Tack detsamma, finaste Ing-Marie! Massa kramar <3 <3 <3 <3
Hanna Andersson

5 Nilla
skriven :

Vad skönt att du "bara" var uttorkad. Nu hoppas jag du får lite lugn och ro i kroppen så du kan få återhämta dig. Kram

Svar: Det var skönt. Vi var lite oroliga att det var något neurologiskt och det hade varit betydligt svårare att råda bot på än en påse dropp! Men å andra sidan har jag utretts ordentligt av en urolog, men man vet aldrig. Tack, det hoppas jag med! Kram
Hanna Andersson

6 Jag är inte dum i huvudet! Jag har Aspergers syndrom!
skriven :

Hoppas att du mår bättre snart

Svar: Tack, det hoppas jag med!
Hanna Andersson

7 LIL BABUSTYLE - Vem sa att man inte kan läsa tankar?
skriven :

Nej men usch! Du skrämde mig otroligt där! Skönt att det "bara" var vätskebrist och uttorkning och inte något jätteallvarligt. Tur att ni åkte in och fick dropp. Sjukhus är bland det värsta jag vet. Blivit otroligt dålgt behandlad där så jag får panik så fort nån säger att vi måste åka in. Jag säger emot och typ rymmer för att slippa... Stark du är som åkte in ändå! ❤

Svar: Det var inte meningen att skrämma dig! Håller med om att det är skönt att det bara var vätskebrist även om det kan bli allvarligt det med, framförallt för mig som redan är så svag och har sämre allmäntillstånd. Droppet gjorde gott, men bara för stunden så nu gäller det att dricka så mycket jag kan! Instämmer helt och förstår precis. Är precis samma för mig. Men vad ska man göra när man måste åka in?! Bara att göra det... Kram <3
Hanna Andersson

8 N
skriven :

Önskar att det inte vore så svårt för dig att få hemsjukvård :/ Då hade du ju kunnat få iaf den andra påsen dropp hemma, även om du fått vänta till morgonkvisten. Skönt iaf att du är bättre än innan och att du fick bra hjälp på sjukhuset. KRam

Svar: Så är det. Jag har undersökt möjligheterna utan framgång, vet inte vad mer jag kan göra. Orkar inte strida och bråka.
Ja, just problemet med att jag inte kan kissa och att jag är uttorkad är löst. Men allt annat är tyvärr fortfarande samma. Kram
Hanna Andersson

9 Anonym
skriven :

💗💗💗 Johanna

Svar: ❤️❤️❤️
Hanna Andersson

10 Netti Starby
skriven :

Oj då var du verkligen uttorkad eftersom du bara hade 2 dl i blåsan. Vad skönt att du slapp kateter och att du kan kissa igen. Kramis

Svar: Ja, det var jag verkligen! Kroppen tog till vara på så mycket vätska som möjligt eftersom den var så uttorkad. Ja, det var skönt att slippa kateter, för det är ingen höjdare! Och skönt att kunna kissa igen, det är ju ganska viktigt att kunna det! Kram <3
Hanna Andersson

11 Grethe Hagen
skriven :

SKÅL 🍻 LILLE ELSKEDE VENN 💖💖💖💖💖💖💖💖💖💖💖💖💖💖💖💖💖💖💖💖💖💖💖
Og håper du får en fin kveld da 😃 😃
Tenker på deg!! Masse gode varme klemmer til söte deg 😍💝💙💖💋

Svar: Skål, finaste Grethe! Jag har fått en helt okej kväll. Kraschen är total, men jag försöker kämpa på och njuter av det lilla positiva som finns ändå! Massvis med varma kramar tillbaka, bästa Grethe <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3
Hanna Andersson

12 Anonym
skriven :

Blir alldeles rörd när jag läser om din kamp och om vilken hjälp och stöttning du har i din mamma.

Svar: Jag blir alldeles rörd när jag tänker på det fantastiska stöd jag har i mamma och min övriga familj. De är helt underbara och jag skulle inte klara mig utan dem! <3
Hanna Andersson

13 ME alltidvila
skriven :

Har missat det här inlägget, var för dålig för datorn igår. Vad bra att din mamma är sjuksköterska. Det är svårt för andra att fatta att vi är så sjuka att vi inte orkar prata för oss själva och att det är så jobbigt för oss att ta oss ut, speciellt till doktorn eller akuten. Skönt att du "bara" var uttorkad trots allt. Många många styrkekramar fina kämpe <333

Svar: Förstår att det blir så ibland! <3 Ja, det är kanon att ha en "privat" sjuksköterska som tar hand om mig. Det är verkligen jobbigt och det är svårt för mamma att förmedla till läkare och annan vårdpersonal hur dålig jag är för att hon knappt heller förstår det.
Ja, det var skönt att det inte var något värre än så. Men det var jobbigt nog, ändå!
Många, många kramar tillbaka, fina kämpe <333
Hanna Andersson

14 Days by Johanna
skriven :

Tänkt så hur det gick för dig. "skönt" de hitta orsaken iaf och drick nu massor tjejen

Och det gör mig extra glad att mitt inlägg fick dig skratta, det gör mig extra glad. Så skratta och så dricker du lite. Lovar det kommer mer humor i fortsättningen :) även när du är färdig med din uttorkning.

Svar: Tack för omtanken! <3 Det var skönt att de hittade orsaken och att det var så pass lätt att behandla som med dropp! Jag dricker på så mycket jag kan!
Ser fram emot fler inlägg med humor, jag skrattade gott där jag låg och vilade i sängen! Tror det är en vinnande metod att varva skratt med dricka! Med eller utan uttorkning! <3
Hanna Andersson

15 Heléna
skriven :

Skål på dig vännen och ta väl hand om dig nu så vätskebalansen håller sig <333 Många stora kramar till dig världens finaste Hanna <333

Svar: Skål på dig, fina Helena! <3 Jag vilar och dricker så mycket det bara går! <3 Många stora kramar världens finaste Helena <333
Hanna Andersson