Snacka om att det var en konstig känsla att vakna upp i sommarstugan en måndag morgon! Det är jag inte van vid än eftersom det inte är sommar och ingen har semester än. Det var visserligen en skön känsla, men konstig. Jag ser inte fram emot att åka hem till huset i stan. Dels för att det är så tyst och skönt här på landet och dels för att det är en enorm påfrestning för mig att flänga fram och tillbaka. För även om jag inte står för något packande måste jag ändå följa med i flyttlasset. Och mitt kontrollbehov, eller ansvarskänsla, gör att jag måste försäkra mig om att de andra fått med mina mediciner, salvor, mobilladdaren osv. Själva bilresan hem är inte lång, det tar bara 20 minuter att köra härifrån och hem, så det är skönt.
Även om det är tråkigt att åka hem och börja vardagen och allvaret igen med vårdbesök och annat trist är jag nöjd med påskhelgen. Det var skönt att komma ut hit till havet och bara mysa och äta gott och alldeles för mycket. Nu är jag nästan (inte alls) redo för en ny vecka med vårdbesök och andra tråkiga, energikrävande måsten.
Hoppas resan går bra ändå, kram!