hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Bergochdalbana i skogen på hästryggen! 🐴💙

Imorse var det tryckande värme och kvavt i luften. När jag stod och bytte om till ridkläder öppnade sig himlen och regnet vräkte ner. Det riktigt smattrade på marken och jag fick springa till bilen för att inte bli genomblöt! Som tur var stod den utanför på gatan så det blev inte många löpsteg, men det räckte (och blev över) ändå! Det regnade så mycket att vägarna såg ut som ett hav, vattnet hann inte rinna undan fort nog utan ansamlades. Människor gick i t-shirtar och shorts som var helt genomblöta. Det var nog få som väntade sig detta ösregn! När jag var nästan framme vid stallet slutade det helt plötsligt regna. Molnen skingrades och solen tittade fram. Den tryckande värmen var tillbaka och regnet borta.

Jag borstade Baltazar en stund och gosade en stund, precis som vanligt, innan det var dags att tränsa och sadla. När han var färdig myste vi en stund till. Jag lutade min panna mot hans och han vilade mulen mot mitt bröst. Jag kliade honom på halsen och han stod med slutna ögon och blåste varm luft mot min hud. Hans huvud är ungefär lika stort som hela min överkropp. Det är med andra ord mycket att klappa på och kela med! Så fantastiskt mysigt. Så nära och så fint. Ovärdeligt.

Älskade Baltazar! 🐴💙

I skogen regnade det på sitt eget lilla vis. Så fort vi kom emot någon gren med löv så regnade det över oss. Vi gick i lite mindre tuff terräng idag eftersom jag blev extra dålig efter förra lektionen. Men lite utmaning och träning ville vi ändå ha, så vi tog en stig som kallas Bergochdalbanan. Jag förstår varför! Vi har visserligen gått den innan men det var ett tag sen och jag hade glömt hur brant den var. Först en riktigt, riktigt brant backe uppför, sedan en sväng och så nedför en liten kulle och sedan upp, typ en grop man går i. Sedan en brant nedförsbacke och en snäv sväng och så upp för den branta backen igen. Om man vill, vilket vi såklart ville!

Det är så bra träning med ridning för mig. Det är mjuk och försiktig träning som stärker de små musklerna kring ryggrad och i magen. Vi tränar mycket på hållning och att rida smart, energismart. Vi testar olika knep hur jag kan använda mig av min kropp, av Baltazar och hans rörelser och av farten för att jag ska överanstränga mig så lite som möjligt. Vi har så roligt! Jag skattar mycket varje lektion och jag trivs så otroligt bra. Både i stallet och på hästryggen.

Att rida i skogen är det som passar mig bäst av flera olika anledningar. Dels för att det är så vackert och för att det är den enda gången jag har möjlighet att komma ut i skog och mark, när jag sitter på hästryggen. Sedan för att skogen är mjuk att gå i. Underlaget varierar visserligen beroende på vart i skogen vi går, men det är alltid mjukare och mer skonsamt för min kropp än att gå på asfalt eller grus. Ju mjukare underlag desto snällare och mjukare blir hästens rörelser som går upp i min kropp och blir mina rörelser. Sist, men inte minst, älskar jag utmaningarna som kommer med att rida i skogen. Grenar att ducka för, träd att styra runt, berg att klättra i och stockar att gå över. Det händer lite mer än att skritta fram på en helt vanlig grusväg!

Lina är på jobbet, mamma och pappa också. Trisse och jag ligger halvt avsvimmade i soffan och myser. Ska försöka få i mig lite lunch, hur nu det ska gå med skakande spagetti-armar! Sedan är det sängen som gäller. Just nu är jag väldigt glad. Just nu är jag full av lycka och endorfiner. Just nu är frihetskänslan jag får på hästryggen kvar i min kropp och just nu är jag tacksam. Tacksam över att jag orkar ta mig ut och rida en gång i veckan. Tacksam att Göteborgs handikapps ridklubb finns och tacksam att det är just Alissa och Baltazar jag haft lyckan att träffa och att vi klickar och att allt fungerar så bra!

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: