Idag har jag inte gjort annat än sovit. Klockan ringde klockan nio och då sov jag stenhårt (händer aldrig att jag sover till nio!) och sen gick jag och la mig direkt efter frukosten och har sovit fram tills nu! Helt sjukt egentligen. Min kropp vet inga gränser när det gäller trötthet. Hur mycket jag än sover blir jag aldrig mindre trött.
Har en sån dag då jag är extra svag också. Helt orkeslös. Bara att hålla i telefonen nu kräver mycket ansträngning. Sitter i soffan och tittar på Vänner :) Måste verkligen masa mig ur soffan, ställa in en färdigmat i micron och tvinga i mig lite mat. Om jag har tur håller sig min värk i käkarna nere även efter intag av mat. En annan fördel med att sova, käkarna används inte. Om det ändå vore så väl även i vaket tillstånd. Jag försöker äta mjuka/flytande saker men det spelar inte så stor roll. Käkarna värker som bara den, precis som hela kroppen, det är bara att stå ut.
Lina jobbar kväll och mamma och pappa har inte kommit hem från sina jobb ännu. Visst saknar jag dem och lite sällskap men det är så tyst när jag är ensam hemma, så lugnt och skönt. Och helt ensam är jag inte heller, Trisse är med mig såklart. Han ligger bredvid mig i soffan och sover. Han andas tungt och snarkar lite då och då. Han har gjort mig sällskap i sängen hela dagen och det är så fint. Där jag är vill han vara. En riktig liten glädjespridare är var han är, Trisse lilla:)