hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Komma från husets fyra väggar

Min sömntrend håller i sig. Har sovit runt fyra timmar idag. Jag blir inte direkt piggare, men aningen mindre hjärntrött och det är skönt. Det är någon gyllene timme mellan det att jag vaknat på morgonen efter en okej natts sömn eller efter sömn på dagen, innan jag börjar bli för trött igen, som jag känner mig lite med. Lite klar från dimman i hjärnan. En kort period då det känns som att jag kan tänka någorlunda. Som om jag vore mitt gamla jag igen. De stunder tar jag väl vara på och njuter. Det farliga med att ha stunder som är bättre, både med hjärnans påverkan och kroppens mående, är att det är så lätt att göra för mycket. Att man "passar på" och till exempel går en liten promenad med hunden eller plockar ur diskmaskinen. Men det straffar sig ju såklart. Gör mig ännu sämre efteråt.
 
Det är bara det att det är så fruktansvärt svårt att vara tillfreds med tillvaron när typ allt jag gör är att stirra på samma fläck på väggen, ligga i samma ställning i sängen eller sitta i samma grop i soffan. Det blir så tråkigt, så samma och så enformigt. Att se något annat än på tv:en eller upp i taket är som att vakna på nytt. Se att det finns ett liv utanför mitt hem. Och just nu är jag i en ganska tung period psykiskt, mycket skit som händer och som jag jobbar mig igenom, och då är jag i stort behov att komma ut från husets fyra väggar och se något annat. Slippa tänka en stund, känna mig "normal" för ett tag. Då är det till och med värt all extra ansträngning att ta mig utanför hemmet. Jag kan hantera all värk, alla stela leder och all brännande hud och den eviga tröttheten bättre när hjärnan vart ute och blivit stimulerad. Det är verkligen så, kropp och själ hänger ihop. På gott och ont.
 
Ikväll blev utflykten tillsammans med pappa och Trisse. Vi tog rullisen och gick hem till pappas bästa vän och hans familj och blev bjudna på fika! Supermysigt att se andra väggar en liten stund. Det är så kallt utomhus bara! Riktigt kallt. På hemvägen önskade jag att jag hade tagit både mössa och en tröja under jackan. Min inre temperaturreglering är helt knasig, men idag reagerade den som den borde. Kallt ute och för dåligt med kläder är lika med frysning. Nu ska jag dega i soffan lite till, sen ska jag gå upp och lägga mig och hoppas att sömntrenden håller i sig så jag sover någorlunda okej i natt!
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Susanne
skriven :

Kul att ni kom på besök, sov gott💕

Svar: Tack detsamma!
Hanna Andersson