Inatt sov jag också dåligt. Inte lika dåligt som natten innan, men ändå. Det är så jobbigt. Jag har hade för ont för att kroppen skulle slappna av. Även om det är väldigt frustrerande att inte kunna sova tycker jag ändå att det är lite lugnare med frustrationen nu, jämfört med hur det var för några år sen. När jag skulle upp till skolan och inte kunde sova på natten var det katastrof. Dels för att tempot i skolan var så högt att jag behövde min vila och sömn, men sen var det en helt annan stress och press på mig. Jag minns att jag kunde ligga en hel natt och rabbla fakta inför ett prov. Hur fungerar nu hjärtat och hela blodomloppet? Njurarna, hur är de med dem? Hmm... Så låg jag och tänkte svaren på alla frågor i mitt huvud, om och om igen och var så stressad att jag inte kunde sova. Självklart hade jag svår värk även på den tiden och annat som gjorde att jag inte kunde sova, men det är en stor skillnad. Så skönt att jag inte har någon skola och några prov jag ska upp till nu för tiden. Tänk så dåligt det skulle gå, med mitt dåliga minne, hjärntrötthet och halvt fungerande hjärna!
Nu sitter jag i soffan med Trisse och pappa. Lina har gått iväg till jobbet för en stund sen. Gör hon annat än jobbar denna lilla människa? Sex dagar i rad nu! Hon är så stark som orkar. Och det är inte bara så att hon släpar sig iväg till jobbet för att hon måste, nej hon gör sig fin (idag med Halloween inspirerat smink och spindelörhängen ;)) och hon utför ett väldigt bra jobb. Hon får mycket beröm, både från kunderna, de andra anställda och cheferna. Hon är så duktig och jag är otroligt stolt över henne! Jag ser på henne hur trött hon är och det är tyvärr alldeles för ofta hon har dåliga dagar och mår dåligt. Ångest och nedstämdhet. Jobbigt det där. Men hon kämpar på och gör det väldigt bra också!
Pappa (som är extra glad idag eftersom IFK vann igår med 5-0 ;)) ska snart åka iväg till landet, till vår sommarstuga, det är arbetsdag där ute idag. Med inriktning på bryggorna. Det ska förberedas inför vintern och eventuell is som kanske kommer inne i viken. Själva bryggorna ligger där de ligger, de väger flera ton, men landgångarna till bryggorna ska tas bort, samt trappstegarna ner i vattnet. Det hade vart trevligt att ta med Trisse och åka med ut, men det är ingen idé eftersom jag bara skulle bli strandsatt i den råkalla stugan. Jag har inte varit nere vid bryggorna på hela senaste året, det är ett berg som måste bestigas och sen gå ner för. Och sen ska man upp igen, alltså inte anpassat för mig! Förra året var jag bara nere en gång och då trodde jag aldrig jag skulle komma hem till stugan igen! Hehe
Det är tråkigt, jag saknar att gå ner till havet och sen en sväng och hem igen. Men så är det med det mesta för mig nu. Jag kan inte längre göra det jag alltid gjort. Och så är det med det!
Mamma och jag ska ut på en liten utflykt som jag ser fram emot, väldigt mycket! Skriver om det sen :)